Hur tolkar buddhismen begreppet tomhet och illusion av allt som existe
Buddhismen betraktar tomhet som en grundläggande egenskap hos världen, som består i frånvaron av någon självtillräcklig substans i tingen. Det vi uppfattar som en stabil verklighet visar sig vara en uppsättning tillfälliga, ömsesidigt beroende element, som saknar ett stabilt, inre "jag". Således uppfattas alla fenomen som illusoriska, eftersom de inte har en självständig existens, utan bara är betingade konstruktioner som uppstår och försvinner enligt sina inre lagar.
Stödjande citat:
"Om det självexisterande inte står att finna någonstans, varken i orsaken och betingelserna för alla existerande ting, eller i summan av orsaker och betingelser, eller i isoleringen, då är alla ting tomma." (källa: länk txt)
Buddhismen, som förkastar antagandet om Gud, förkastar på samma sätt begreppet substans, vill inte se vare sig materia eller ande, eller ens vara eller icke-vara. ... Allt så kallat "vara" är en ren illusion." (källa: länk txt)
Enligt buddhistiska läror hjälper medvetenhet om alltings tomhet och illusoriska natur oss att förstå att ingenting är permanent eller oberoende, och öppnar vägen till befrielse från det lidande som är förknippat med fasthållande vid till synes verkliga föremål och fenomen.