Hur uppfattas gudsbegreppet utanför tid och rum utifrån ateistiska syn

Ur ateistisk synvinkel uppfattas idén om Gud som en varelse utanför tid och rum ofta inte som en beskrivning av en övernaturlig princip, utan snarare som ett filosofiskt begrepp som kan korreleras med de objektiva kvaliteterna hos den materiella verkligheten själv – rymdens oändlighet och tidens evighet. I detta sammanhang inser det icke-troende sinnet att vår förståelse av verkligheten bestäms av de dimensioner som är tillgängliga för vårt medvetande, och att begreppen "oändlighet" och "evighet" beskriver objektiva egenskaper hos tillvaron, inte bevis för existensen av en transcendent skapare.

Så, som anges i en av källorna:"Hur kan man känna igen det obegripliga?
När allt kommer omkring erkänner vi allting som existerande endast i den utsträckning som det är möjligt att förstå det med förnuftet? Aldrig. Det finns något helt verkligt som det icke-troende sinnet känner igen som existerande och samtidigt inte kan känna igen som obegripligt. Nämligen? Rymdens oändlighet och tidens evighet." (källa: länk txt)

Detta citat betonar att även om en person inte tror på Gud som en övernaturlig person, erkänner han fortfarande existensen av gränslös rymd och oändlig tid. Således, i den ateistiska förståelsen, kan de egenskaper som traditionellt tillskrivs Gud – utomrumslig och tidlös natur – ses som enbart speciella aspekter av den objektiva världen, identifierbara genom förnuftet, utan behov av att gå in i det religiösa tänkandets sfär.

Denna attityd återspeglar ståndpunkten att för den icke-troende innebär uppfattningen om "Gud som varande utanför tid och rum" inte en övernaturlig kraft, utan tjänar som en metaforisk beskrivning av de kvaliteter som kännetecknar den materiella världen och är resultatet av vår mentala erfarenhet och kognitiva apparat.

Stödjande citat:
"Hur kan man känna igen det obegripliga? När allt kommer omkring erkänner vi allting som existerande endast i den utsträckning som det är möjligt att förstå det med förnuftet? Aldrig. Det finns något helt verkligt som det icke-troende sinnet känner igen som existerande och samtidigt inte kan känna igen som obegripligt. Nämligen? Rymdens oändlighet och tidens evighet." (källa: länk txt)

Hur uppfattas gudsbegreppet utanför tid och rum utifrån ateistiska syn

Så, som anges i en av källorna:"Hur kan man känna igen det obegripliga?

1344134313421341134013391338133713361335133413331332133113301329132813271326132513241323132213211320131913181317131613151314131313121311131013091308130713061305130413031302130113001299129812971296129512941293129212911290128912881287128612851284128312821281128012791278127712761275127412731272127112701269126812671266126512641263126212611260125912581257125612551254125312521251125012491248124712461245