Varför kan tankar om honom beröva livet mening, och vilka psykologiska
Tankar om Honom berövar livet mening, för utan insikten om existensens slutgiltighet genom Gud, finner sig det mänskliga sinnet ryckt bort från sitt högsta mål och faller in i labyrinten av ett oändligt men som inte leder till något sökande. Enligt en av källorna: "Utan Gud, Ordet, blir det galet, vrider sig och dör i lidelser, i synder, i delirium, i meningslöshet..." (Källa: länk txt). Detta innebär att när en tanke inte får sin fullt förverkligade mening genom det gudomliga ordet, blir den en källa till inre förvirring och förfall.Psykologiskt fungerar denna mekanism på följande sätt: sinnets önskan att förstå det absoluta kolliderar oundvikligen med sin egen begränsning och varandets temporära natur. Tanken, berövad sitt stöd i det eviga, finner sig själv nedsänkt i kaos och självstyrd villfarelse, vilket leder till en känsla av tomhet och försvinnandet av meningen med livet. Filosofiskt sett, om människans varelse inte är fulländad av Gud, förblir hon "krympling och ofullbordad" – det vill säga, all storhet och sublimitet bleknar gradvis bort och ger vika för det som verkar tomt och obetydligt (källa: länk txt).Således, när tankar om Honom inte leder till förvärvandet av en högre, transcendental mening, utan stannar kvar på planet av alogos och inre stridigheter, kan de faktiskt beröva livet riktning och djup, och förvandla själva tankeprocessen till en källa till smärtsam inre konflikt.Stödjande citat:"Utan Gud, Ordet, blir det galet, vrider sig och dör i lidelser, i synder, i delirium, i meningslöshet, i demonisk besatthet, i förtvivlan, i egoism, i evig existens och evig oförverkligande..." (källa: länk txt)"Om hans existens inte fullbordas av Gud, förblir han krympling och ofullständig; Allt stort och upphöjt dör så småningom i den, och endast det obetydliga och obetydliga återstår..." (källa: länk txt)