Hur ska man förklara den mänskliga naturens dualitet genom att spela G
Uppfattningen om den mänskliga naturens dualitet genom leken med Guds och roller innebär att två fundamentalt olika principer samexisterar i varje person på samma gång. Å ena sidan finns det en högre, gudomlig princip, som återspeglas i Guds avbild och som förkroppsligar idealen om ljus, ordning och moralisk renhet. Denna princip symboliserar den inre människan, som kan finna glädje i Guds lag, att skapa, att sträva efter den högsta sanningen och kärleken. Å andra sidan finns det också en lägre princip i människan, som motsvarar symbolen för eller djävulen – en kraft som för med sig splittring, inre kamp, slaveri under passioner och en tendens till syndfullhet.Denna vision av dualitet illustreras på följande sätt. En av källorna säger: "Denna dubbelhet är vad aposteln har i åtanke i sitt brev till romarna, när han påpekar att vi i oss själva förenar den 'inre människan' som 'finner behag i Guds lag' och fången i 'syndens lag som finns i mina lemmar', och att 'Anden styrker oss i våra svagheter'; och Kristus själv talar om denna dualitet i orden: "Anden är glad; men köttet är svagt." (källa: länk txt)Detta uttalande betonar att en person samtidigt har förmågan att ha en förhöjd, andlig uppfattning av världen och tvärtom att visa svaghet, fall och inre stridigheter. Utöver detta indikerar ett annat citat att det är i det mänskliga hjärtat, där "Gud och djävulen kämpar", som källan till det onda mognar, vilket återspeglar den personliga kampen mellan gott och ont: "I den mänskliga existensens rike är källan till det onda det mänskliga hjärtat, där Gud och djävulen kämpar. I detta djup äger en kamp rum mellan dem, och det onda kan trängas undan av det goda." (källa: länk txt)Således är spelet mellan Guds och roller i en persons personlighet en ständig inre konfrontation, där den högre principen strävar efter enhet med den gudomliga sanningen, och den lägre mångfaldigar interna meningsskiljaktigheter som leder till en splittring av medvetandet. Denna inre konflikt återspeglar den grundläggande dikotomin i den mänskliga naturen, som bestämmer valfriheten, när det är avvisandet eller accepterandet av en av de principer som bestämmer den moraliska riktningen för en persons liv. Detta koncept visar att kampen mellan gott och ont inte är begränsad till yttre omständigheter, utan är djupt rotad i själva människans natur, där det slutliga valet förblir oundvikligt. Stödjande citat: "Denna dubbelhet är vad aposteln har i åtanke i sitt brev till romarna, när han påpekar att vi i oss själva förenar den 'inre människan' som 'finner behag i Guds lag' och fången i 'syndens lag som finns i mina lemmar', och att 'Anden styrker oss i våra svagheter'; och Kristus själv talar om denna dualitet i orden: "Anden är glad; men köttet är svagt." (källa: länk txt) "I den mänskliga existensens rike är källan till det onda det mänskliga hjärtat, där Gud och djävulen kämpar. I detta djup äger en kamp rum mellan dem, och det onda kan trängas undan av det goda." (källa: länk txt)