Den absoluta godheten, när den identifieras med Gud, är inte så mycket ett resultat av människans skapelse som en manifestation av delaktighet i tillvarons gudomliga fullhet.

Är det möjligt för en människa att göra absolut gott, om absolut gott

Den absoluta godheten, när den identifieras med Gud, är inte så mycket ett resultat av människans skapelse som en manifestation av delaktighet i tillvarons gudomliga fullhet. En person är, enligt en av källorna, kallad att göra gott individuellt, att förverkliga sitt enda syfte i världen och hävda sin transcendentala individualitet. Detta betonas i uttalandet:
Det goda är absolut, för var och en består det i uppfyllandet av hans individ, det enda syftet i världen, i bekräftelsen av hans transcendentala individualitet, i uppnåendet av den eviga tillvarons absoluta fullhet. ... Uppgiften att förkroppsliga det goda i sitt liv är en rent kreativ individuell uppgift, man måste individuellt göra gott, och inte hantverk för att utföra en order, vare sig det är av förnuft eller något annat. (källa: länk txt)

Å andra sidan är absolut gott i dess fulla bemärkelse endast möjligt inom Guds rike, där det inte är underkastat uppdelningen i gott och ont. Utanför denna sfär är det goda alltid förknippat med manifestationen av valfriheten, som gör det moraliska livet fullständigt. Således kan en person inte bli en automat av absolut godhet – det är hans frihet och kreativa handling, förmågan att sätta upp mål och förkroppsliga värderingar, som förutbestämmer hans roll i detta koncept. Detta återspeglas också i argumentet att överdriven automatisering i impulsen att följa den absoluta modellen för det goda berövar en person vital moral:
"Den absoluta godheten och den absoluta fullkomligheten utanför Guds rike förvandlar människan till en maskin av det goda, d.v.s. i grund och botten förnekar hon det moraliska livet, ty det moraliska livet är omöjligt utan andens frihet." (källa: länk txt)

Människan, som har fri vilja och skapande energi, kan alltså kreativt närma sig det absolut goda, men det absoluta goda bär i sig det karaktärsdrag som är inneboende i Gud – det är ett fullständigt, alltgenomträngande egenvärde och meningen med tillvaron. Människans plats i detta begrepp ligger i deltagandet, i det fria valet och i den kreativa strävan efter högre värden, där det är just hennes individualitet och förmåga att älska värden i rangordning efter deras höjd som blir förutsättningen för att närma sig det absolut goda.

Stödjande citat:
Det goda är absolut, för var och en består det i uppfyllandet av hans individ, det enda syftet i världen, i bekräftelsen av hans transcendentala individualitet, i uppnåendet av den eviga tillvarons absoluta fullhet. ... Uppgiften att förkroppsliga det goda i sitt liv är en rent kreativ individuell uppgift, man måste individuellt göra gott, och inte hantverk för att utföra en order, vare sig det är av förnuft eller något annat. (källa: länk txt)

"Den absoluta godheten och den absoluta fullkomligheten utanför Guds rike förvandlar människan till en maskin av det goda, d.v.s. i grund och botten förnekar hon det moraliska livet, ty det moraliska livet är omöjligt utan andens frihet." (källa: länk txt)