Varför föredrar Gud, enligt detta synsätt, att människor ber och omvän
Enligt detta synsätt föredrar Gud att människor ber och omvänder sig, eftersom sann andlig utveckling börjar med insikten om ens egen svaghet och erkännandet av att utan Guds kraft är människan ingenting. I stället för att förlita sig på sin skenbara styrka och sitt mod, öppnar sig en person som har insett sin svaghet genom böner och omvändelse för att ta emot Guds nåd.
Som ett av avsnitten säger:"Varför är ödmjukhet så fruktansvärd för djävulen?Varför är ödmjukhet så kär för Gud? Djävulen var, innan han blev djävulen, den högsta ängeln, Guds högsta skapelse, men han blev högmodig, avundsjuk på Gud, ville stå i hans ställe, jämställd med honom. Och så snart han blev högmodig föll han omedelbart från himlen, för i himlen kan det bara finnas ett förhållande av ömsesidig ödmjukhet och kärlek. Gud själv har denna egenskap – ödmjukhet – i högsta grad. Ett helgon sa att ödmjukhet är det gudomligas klädnad. Och vi kan faktiskt lära oss av vår egen livserfarenhet hur Herren beter sig i förhållande till sina skapade varelser."
(källa: länk txt)
Därför vill Gud att en person, när hon står inför svårigheter, ska sluta förlita sig på sin egen styrka och vända sig till honom och inse att det är denna ödmjukhet och omvändelse som öppnar vägen till sann hjälp och förvandling. När en person kommer till insikt om att hans egna ansträngningar är begränsade, börjar han lita på Gud, för "Guds kraft fullkomnas i svaghet".
Stödjande citat:
"Varför är ödmjukhet så fruktansvärd för djävulen? Varför är ödmjukhet så kär för Gud? Innan djävulen blev djävulen var han Guds högsta ängel, men han blev högmodig och avundsjuk på Gud, ville stå i hans ställe, på samma nivå som honom..." (källa: länk txt)
Och när han förstår att han är ingenting utan Guds kraft, börjar han till slut inse sin egen svaghet och börjar förlita sig på Gud och inte på sin svaga styrka och sina svaga ansträngningar. Guds kraft fullkomnas i svaghet." (källa: länk txt)