Vad är viktigast för den andliga utvecklingen: att ingå en pakt med Gu
Med hänsyn till de tankar som uttrycks i citaten kan vi dra slutsatsen att sann andlig utveckling i första hand är förknippad med en djup, medveten förening med Gud, och att ensamhet, hur ädel och sublim den än kan verka, i sig själv inte kan ge en fullfjädrad andlig bildning utan denna förbindelse. En av källorna säger till exempel: "Ty Guds första påbud om människan är att hon skall vara i levande gemenskap med Gud, och denna förening uttrycks när man lever i Gud med sinne och hjärta..." (källa: länk txt). Detta uttalande betonar att huvudsyftet med mänsklig existens är att leva i enhet med Gud, vilket kan ses som ett slags "kontrakt", vars sanna innebörd är andlig enhet och stöd.Ensamhet, å andra sidan, beskrivs som något som kan motivera en person att söka inre resurser och stöd i Gud. En annan text noterar således: "är medveten om sin ensamhet, behöver han finna hopp i sig själv och i Gud." (Källa: länk txt). Här uppfattas ensamhet inte som ett mål i sig, utan som ett tillstånd där man bör sträva efter att förlita sig på en högre makt. Således, även om ensamhetens väg har sin mening, uppstår sann andlig fulländning när en person träder in i medveten enhet med Gud.Av detta kan vi dra slutsatsen att andlig utveckling kräver just förening med Gud – som ett slags "kontrakt" som hjälper till att övervinna inre isolering och fyller livet med sann mening. Att vara ensam, att bara följa sin egen väg, kan leda till en känsla av främlingskap om det inte finns någon kontakt med det gudomliga.Stödjande citat: "Ty Guds första påbud om människan är att hon skall vara i levande gemenskap med Gud, och denna förening uttrycks när man lever i Gud med sinne och hjärta..." (källa: länk txt) "är medveten om sin ensamhet, behöver han finna hopp i sig själv och i Gud." (källa: länk txt)