Varför bar judiska präster vapen när de vaktade templet, och hade det
Judiska präster bar vapen inte bara för att skydda templet, utan också för att det hade en helig mening att bära dem. Skyddet av den heliga platsen betraktades som en integrerad del av deras tjänst, och vapnen blev ett slags helig accessoar, inte avsedd för vanligt militärt bruk, utan för utförandet av rituella uppgifter och skyddet av kultplatsen.
En av källorna anger till exempel:
Det var inte ett vapen i vanlig bemärkelse, det var inte ett användbart verktyg för militär teknik, utan snarare ett heligt tillbehör till detta kultiska, grundligt och alltid kultiska liv; Och därför skulle det vara samma vanära och till och med synd att dra svärd i strid med regeln, inte rituellt. (källa: länk txt).
En annan text betonar också att prästerskapet måste omgjordas och helgas vid ingången till templet, vilket indikerar den heliga statusen för de bärbara vapnen som användes för att garantera säkerheten på platsen för tillbedjan:
"... Vapen av helig status bars ibland av dessa väktare. När prästerskapet kom fram till templet skulle de omgjordas och helgas för att kunna utföra sina heliga uppgifter. I dessa uppgifter ingick i synnerhet att garantera säkerheten på platsen för tillbedjan." (källa: länk txt).
På så sätt var vapnen inte bara ett verktyg för försvar, utan fick en särskild symbolisk och helig betydelse, som återspeglade tjänstens teokratiska natur och ansvaret för att skydda det heliga rummet.