Även om den Högste är helt fullständig och inte har något som helst behov, kan Hans längtan efter skapelse tolkas som ett uttryck för obegränsad kärlek och fri vilja.

Hur kan vi förstå eller tolka Guds längtan efter skapelse, med tanke p

Även om den Högste är helt fullständig och inte har något som helst behov, kan Hans längtan efter skapelse tolkas som ett uttryck för obegränsad kärlek och fri vilja. Gud skapade inte världen av nödvändighet eller på grund av någon brist hos sig själv, utan genom kärlekens och godhetens Ande som utgick från hans väsen. Skapelsen uppfattas inte som en kompensatorisk handling, utan som ett fritt utflöde av Hans fullkomlighet, för att dela det goda med varelser av nåd och glädje. Det vill säga, begäret att skapa är inte betingat av behovet att tillfredsställa ett behov, utan är ett uttryck för Guds Själv, som, tillfredsställd med Perfektion, fritt har valt att skapa många former av existens för att manifestera essensen av Hans kärlek.

Stödjande citat:
"Detta är en universell trefaldighet, som passerar genom alla grader av varelser ... Den Treenige Guden, som varandets och fullkomlighetens fullhet, är nöjd med allt i sig själv och är allvälsignad, Han kan inte ha något behov av någonting, eftersom Han har allt. Om han skapade världen och allt som finns i den, gjorde han det inte av någon nödvändighet, utan av sin helt fria vilja, "efter sin viljas välbehag" (Efesierbrevet 1:5)." (källa: länk txt)

"Kärleken gav upphov till Guds önskan att skapa världen och fick honom att uppfylla denna önskan. Det är svårt att föreställa sig en annan, som är mer värdig Gudomens motivation att skapa. [...] Genom sin oändliga godhet skapade Gud världen med oräkneliga släkten, ändliga former och livsformer som kan ta emot välsignelser. (källa: länk txt, sida: 189)