Hur ska Jesu bud om att "älska era fiender" förstås inom ramen för den

Budet att "älska era fiender" i kristen etik innebär inte bara att man avstår från hämnd, utan en aktiv och förvandlande manifestation av kärlek som syftar till att övervinna den naturliga benägenheten till illvilja och hämndaktioner. Detta är inte en enkel rekommendation att älska dem som älskar dig, utan en utmaning som uppmanar den troende att ändra sin inre attityd och att avslöja sitt mänskliga jag, korrumperat av synd, genom andlig förnyelse.

För det första betonar texterna att sann kristen kärlek är en dygd som visar sig inte bara i passivt tålamod utan också i aktiva goda gärningar mot ens fiender. Som en av källorna säger:
"Men ni älskar era fiender och gör gott och lånar utan att förvänta er något. och ni skall få en stor belöning, och ni skall bli den Allra Högstes söner. Ty han är god mot de otacksamma och de onda. Var därför barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig. Detta är den högsta höjd till vilken Kristus vill höja människan..." (källa: länk txt).

För det andra står detta bud i motsättning till människans naturliga benägenhet att endast älska dem som känner ömsesidig tillgivenhet. Det betonas att kärleken till ens fiender visar på andlig överlägsenhet, eftersom det är naturligt att inte känna sympati för sina fiender, och den kristna etiken kräver att en ny, pånyttfödd natur deltar i Kristus, som kan älska även dem som är fientliga.

En annan källa skriver om detta: "Men är det inte onaturligt att älska sina fiender?

Detta är den invändning som framförs av icke-kristna. Ser vi inte att det ingenstans i naturen finns exempel på kärlek till fiender, utan bara till vänner?... Vad kan vi säga om detta? Först och främst, vad vår tro vet om de två naturerna..." (källa: länk txt).

För det tredje är det viktigt att lägga märke till att kärleken till ens fiender inte bara är frånvaron av illvilja, utan en aktiv manifestation av dygd riktad mot djävulens frestelser och naturliga själviskhet. En av källorna ger en förklaring:
"Kärleken är en mödosam, verksam dygd; en anstötlig dygd. Men är det inte onaturligt att älska sina fiender?... Det är så de invänder mot oss." (källa: länk txt).

Det betonas också att endast sann kristen ädelhet visar sig när en person, som efterliknar Kristus, kan övervinna sina naturliga böjelser och, trots förolämpningar, visa vänlighet och barmhärtighet även mot fiender. Som nämnts:
"Av allt detta följer att vi också måste älska våra fiender, i enlighet med Kristi bud: "Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, be för dem som illvilligt utnyttjar er och förföljer er, så att ni blir er himmelske Faders söner"... Ty detta påbjuder Kristi bud och Kristi exempel." (Källa: länk txt).

Budet att "älska era fiender" i kristen etik förstås därför som en uppmaning till en radikal förändring i den troendes hjärta och handlingar. Detta kräver att han aktivt står emot fientliga känslor, att han visar barmhärtighet och dygd, vilket är den högsta manifestationen av andlig kraft och kännetecknet på att han tillhör vår himmelske Faders söner.

Stödjande citat:
"Men ni älskar era fiender och gör gott och lånar utan att förvänta er något. och ni skall få en stor belöning, och ni skall bli den Allra Högstes söner. Ty han är god mot de otacksamma och de onda. Var därför barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig. Detta är den högsta höjd till vilken Kristus vill höja människan..." (källa: länk txt)
"Men är det inte onaturligt att älska sina fiender? Detta är den invändning som framförs av icke-kristna. Ser vi inte att det ingenstans i naturen finns exempel på kärlek till fiender, utan endast till vänner?..." (källa: länk txt)
"Av allt detta följer att vi också måste älska våra fiender i enlighet med Kristi bud: "Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, be för dem som illvilligt utnyttjar er och förföljer er, så att ni blir er himmelske Faders söner..." (källa: länk txt)