Svar: Även om samvetet ses som något som föds i människan, finns det oundvikligen en gudomlig princip i det som ger det en högre mening och vägledande kraft.

Om samvetet ses som något som föds i människor, vilken roll spelar då

Svar: Även om samvetet ses som något som föds i människan, finns det oundvikligen en gudomlig princip i det som ger det en högre mening och vägledande kraft. När det gäller innehållet i citaten är samvetet inte bara en moralisk intuition eller en social formation, utan en återspegling av den gudomliga närvaron i den mänskliga själen. Texten i filen länk txt säger till exempel:
"Bland en människas andliga egenskaper finns samvetet. Samvetet är en underbar återspegling av gudomligheten i människan. Samvetet, som är en av egenskaperna hos vår förandligade själ, anförtroddes av Gud att observera själens handlingar. Att visa vad som behagar Gud och vad som inte är behagligt. Och inte bara för att visa, utan helt enkelt för att befallande kräva att få göra det som behagar Gud och inte göra det motsatta."

Detta visar att den gudomliga principen i samvetet manifesteras genom Guds uppdrag att vägleda själen, att bestämma gränserna för vad som är tillåtet och oacceptabelt ur den gudomliga viljans synvinkel. Dessutom, i samma källa från fil länk txt, citeras munken Abba Dorotheus tanke:
"När Gud skapade människan ingöt han något gudomligt i henne, som om en tanke upplyste sinnet och visade det vad som är gott och vad som är ont. Detta är vårt samvete."

Således spelar den gudomliga principen i samvetet en nyckelroll, eftersom den förutbestämmer en persons förmåga att skilja mellan gott och ont. Den är både den inre väktaren och domaren över mänskliga handlingar och påminner oss om behovet av att följa Guds vilja. Samvetet, berikat av denna gudomliga princip, vägleder människan och manar henne att handla i enlighet med de heliga principer som Skaparen föreskriver.

Stödjande citat:
"Bland en människas andliga egenskaper finns samvetet. Samvetet är en underbar återspegling av gudomligheten i människan. Samvetet, som är en av egenskaperna hos vår förandligade själ, anförtroddes av Gud att observera själens handlingar. Att visa vad som behagar Gud och vad som inte är behagligt. Och inte bara för att visa, utan helt enkelt för att befallande kräva att få göra det som behagar Gud och inte göra det motsatta." (källa: länk txt)

Munken Abba Dorotheus säger sålunda: När Gud skapade människan, ingöt Han något gudomligt i henne, som om en viss tanke upplyste sinnet och visade det vad som är gott och vad som är ont. Detta är vårt samvete." (källa: länk txt)