Om vi säger att sådana stora andliga ledare predikade ärlighet och rättrådighet, framstår tron inte bara som en uppsättning dogmer eller ritualer, utan som en holistisk världsbild där uppriktighet, moralisk fasthet och omutbarhet är av största vikt.

Vilken slags uppfattning om tro framträder när man påstår att stora an

Om vi säger att sådana stora andliga ledare predikade ärlighet och rättrådighet, framstår tron inte bara som en uppsättning dogmer eller ritualer, utan som en holistisk världsbild där uppriktighet, moralisk fasthet och omutbarhet är av största vikt. En sådan attityd innebär att sann andlig utveckling är oupplösligt förbunden med livets praktik av sanningsenlighet – där varje tanke, ord och handling ges betydelsen av inre uppriktighet, och lögner, förevändningar och list förkastas som främmande för sann andlighet.

En sådan förståelse illustreras tydligt av följande uttalande:
"Denna fasthet är så att säga hans själ, som uppenbaras i hela hans sätt att tänka och handla, i alla hans ord och handlingar" (källa: länk txt).

Det betonas här att om ärlighet är något mer än en enkel egenskap hos en person, utan hennes väsen, så genomsyrar den absolut alla sfärer av hans väsen. En ytterligare anmärkning i samma källa lyder:
"Ärlighet är fiende till alla lögner, alla förespeglingar, all list, allt bedrägeri" (källa: länk txt).

Om vi alltså erkänner att Kristus, Muhammed, Buddha och Krishna predikade liknande värderingar, då förändras trons bild radikalt: den blir i första hand etisk, en livsstil där varje handling, varje ord och varje tanke bör genomsyras av uppriktighet och direkthet. I detta sammanhang uppfattas tron som en väg som leder till befrielse genom sanning, inte genom yttre riter eller ritualism. Detta synsätt förenar i större utsträckning olika andliga traditioner och visar att det bakom ceremoniella former finns universella moraliska grundvalar som syftar till uppriktig kommunikation med sig själv och med världen omkring oss.