Kan moderna kyrkliga strukturer, genom att ge prästerskapet fria tygla
Baserat på historiska bevis kan man anta att om moderna kyrkliga strukturer ger prästerskapet betydande autonomi i frågor om doktrin och praxis, finns det en risk för processer som liknar inkvisitoriska förfaranden med sina inneboende paradoxer och metoder. Det vill säga, om man ska tro historiska exempel kan en sådan liberalisering av makten leda till en praxis där anklagelser kommer att baseras på minimala eller till och med enstaka vittnesmål, och principen om oskuldspresumtion kommer att ersättas av "skyldig genom försummelse". Detta innebär i själva verket att man tillämpar stränga mått på inflytande i förhållande till dem som avviker från de etablerade dogmerna.
Som en av källorna påpekade: "Det fanns en hel del paradoxer i rättsliga förfaranden. Till exempel betraktades den anklagade som skyldig tills hans oskuld hade bevisats (...). Om du anklagas för kätteri, då anses du vara skyldig tills du bevisar din oskuld, och de sorgligaste påverkansmedlen kan användas mot dig. (källa: länk txt). Ett sådant tillvägagångssätt skulle, i avsaknad av lämplig kontroll, kunna ge upphov till ett system av godtyckliga anklagelser, där bristfälliga eller till och med förfalskade vittnesmål skulle tjäna som grund för stränga straff.
Dessutom visar inkvisitionens historiska roll att dess uppkomst ofta var en reaktion på verkliga hot, när det fanns ett behov av att undertrycka de idéer och rörelser som uppfattades som farliga för kyrkan som institution. Som sagt: "Inkvisitionen är inte en produkt av medeltiden. Detta är en produkt av renässansen – ett verkligt svar på en verklig fiende..." (källa: länk txt). Om moderna strukturer, ställda inför nya ideologiska eller kulturella utmaningar, än en gång ger prästerskapet makten att besluta om sina egna åtgärder mot "kättare" eller oliktänkande, skulle en liknande reaktion kunna leda till ett återuppvaknande av praxis baserad på överdrivet våld och undertryckande av alternativa åsikter.
Konsekvenserna av en sådan utveckling skulle kunna bli ytterst destruktiva för det kulturella och sociala klimatet i samhället. Detta skulle kunna leda inte bara till en kränkning av principerna om rättvisa och mänskliga rättigheter, utan också till en schism inom kyrkan själv, eftersom det är osannolikt att hårda åtgärder och godtycklig förföljelse kommer att få stöd av breda lager av troende som är vana vid mjukare och mer dialogiska tillvägagångssätt.
Stödjande citat:
– Det fanns en hel del paradoxer i rättsprocessen. Till exempel betraktades den anklagade som skyldig tills hans oskuld inte hade bevisats (principen om oskuldspresumtion är omvänd)..." (källa: länk txt)
"Inkvisitionen är inte en produkt av medeltiden. Detta är en produkt av renässansen – ett verkligt svar på en verklig fiende..." (källa: länk txt)