Hur viktigt är det att själv söka Gud, eller kan du förvänta dig att h
Svaret är att sökandet efter Gud är en inre och aktiv process som inte kan ersättas av en passiv förväntan på hans ankomst. Det är nödvändigt att själva sträva efter gemenskap med Honom, eftersom det är genom vår strävan och tro som mötet med Honom som vi söker sker. En källa säger till exempel tydligt: "Om du tar två steg mot Gud, tar Herren två steg mot dig. Så snart du lämnar Gud i något, även om du tar ett steg, kommer Herren omedelbart att lämna dig. Det händer alltid: du har syndat i något, även i små saker, och du förlorar omedelbart. Därför kan det inte finnas någon lek eller handel med Gud. Gud vill att människan själv ska sträva efter honom, för Gud är kärlek och han vill bara ha kärlek." (källa: länk txt)En annan källa lägger till en viktig nyans och betonar behovet av att lära sig hur man på rätt sätt ska närma sig kommunikation med Gud: I dag kommer han att uppenbara sig för oss med fruktan och bävan och i morgon med barmhärtighet. Men vi måste lära oss att närma oss Gud och vänta på att han ska uppenbara sig för oss, så som han vill vara framför oss i dag. Om vi bara söker antingen gårdagens erfarenhet, eller den Gud som Symeon, den nye teologen, skriver så underbart om..." (källa: länk txt)De här uttalandena visar att tillit till och förväntan på Guds uppenbarelse inte kommer som ett resultat av passivitet. Sökandet efter Gud är en aktiv omvändelse till Honom, där varje ansträngning i det andliga sökandet stimulerar uppenbarelse och nåd. Att enbart förlita sig på förväntan att han ska finna människan själv uppfyller alltså inte kraven på ett hjärta som söker Gud.Stödjande citat: "Om du tar två steg mot Gud, skall Herren ta två steg mot dig..." (källa: länk txt) I dag kommer han att uppenbara sig för oss med fruktan och bävan och i morgon med barmhärtighet. Men vi måste lära oss att närma oss Gud och vänta på att han ska uppenbara sig för oss..." (källa: länk txt)