I vilka fall kan det vara berättigat att respektera eller vörda en fig
Respekt eller vördnad för en person, även om den är förknippad med en lögn, kan vara berättigad inte i ett bokstavligt erkännande av dess sanning, utan i dess symboliska funktion och kommunikativa roll. Det vill säga, om en figur används som ett tecken som återspeglar vissa värderingar, idéer eller ideologiska ståndpunkter, kan dess respekt utföras som ett sätt att förmedla en subjektiv, ofta ritualistisk, mening.Som förklaras i en av källorna kan symboliska figurer, som har förlorat sin ursprungliga essens, bli en funktion – ett instrument för ideologisk manipulation, men samtidigt attribut genom vilka det moderna subjektiva medvetandet uttrycker sina kommunikativa positioner. Närmare bestämt lyder ett citat från fil « länk txt": "Genom att förlora ansiktet blir dessa ikoniska figurer en funktion och förvandlas till ett verktyg för ideologisk manipulation. Enligt denna symboliska logik riskerar de som har respekt för minnet av Vladyka Johannes eller uttrycker kritiska omdömen om några av prästen Alexander Mens idéer att automatiskt bli inskrivna i antisemiternas läger, och de som kallar Sergej Kovalevs handling, som fick en order från Dudajev, för skrupelfri, för skrupelfria riskerar att hamna i kommunisternas läger och frihetens fiender. Således börjar ikoniska figurer spela rollen som ett lackmustest i systemet av sociala tester och blir attribut för nya ritualer. Och ändå, eller kanske just på grund av denna symboliska karaktär, fyller det moderna subjektivistiska medvetandet sina kommunikativa funktioner. (källa: länk txt)Det är viktigt att notera att vi i detta sammanhang inte talar om ovillkorligt godkännande eller bokstavligt accepterande av falska uttalanden, utan om det faktum att respekt kan uttryckas genom figurens symboliska betydelse. Med andra ord, om vördnaden syftar till att återspegla ett visst kulturellt eller ideologiskt budskap, snarare än att direkt erkänna sanningen i det faktiska innehållet, kan en sådan attityd vara motiverad inom ramen för en viss kommunikativ eller rituell praxis.Å andra sidan, när det gäller dyrkan av det "skapade" i stället för Skaparen, som betonas av en annan källa, är den största faran att den sanna innebörden kan ersättas av falskhet. Aposteln Paulus gör därför en viktig iakttagelse: "Abraham böjde sig ner för hettiterna (1 Mos 2:10). 23, 12); "Bröder... de böjde sig ner för honom (Josef – Red.) med ansiktet mot marken" (1 Mos 42:6), finns det andra exempel.
I vilken bemärkelse talar vi om dyrkan av ikoner, om deras vördnad, och kan detta betecknas som avgudadyrkan?Först och främst är det nödvändigt att definiera vad avgudadyrkan, eller hedendom, är. Den mest djupgående definitionen av vad hedendom är ges av Ap. Paulus: "De bytte ut Guds sanning mot en lögn och tillbad och tjänade det skapade i stället för Skaparen." (källa: länk txt)Denna punkt betonar att respekt inte får förvandlas till tanklös imitation eller blind vördnad just på grundval av falska attityder. Således, om den figur som är förknippad med lögnen tjänar som en symbol genom vilken personliga eller kollektiva ideal uttrycks, och om respekt för den inte innebär att erkänna falskheten, utan endast att använda den som ett rituellt och kommunikativt tecken, då kan en sådan vördnad vara berättigad.Stödjande citat: "Genom att förlora ansiktet blir dessa ikoniska figurer en funktion och förvandlas till ett verktyg för ideologisk manipulation. ... Och ändå, eller kanske just på grund av denna symboliska karaktär, fyller det moderna subjektivistiska medvetandet sina kommunikativa funktioner. (källa: länk txt) "Abraham böjde sig ner för hettiterna (1 Mos 2:10). 23, 12); ... De ersatte Guds sanning med en lögn och tillbad och tjänade det skapade i stället för Skaparen." (källa: länk txt)