Hur kan de högsta vediska principerna tillämpas i modern andlig praxis
De högsta vediska principerna i det moderna andliga sammanhanget kan manifestera sig genom en önskan om djup självkännedom och erkännande av människans inre enhet med den högsta verkligheten. I synnerhet visar det tillvägagångssätt som beskrivs i Guru och Vedantin Practices (källa: länk txt) vikten av att gå från ytliga former av dyrkan till rituell självdyrkan, där upprepningen av vissa heliga formler (t.ex. "Så Ham, så Ham") tjänar som ett sätt att bekräfta denna inre koppling. En sådan utövning, trots dess uppenbara rituella element, syftar till att utveckla en medvetenhet om ens gudomliga väsen och enhet med den högre principen, som kan anpassas för modern andlig utövning, med betoning på en djup inre upplevelse och ett meningsfullt förhållningssätt till ens egen andliga väg.Stödjande citat:– Först och främst är det här avgudadyrkan. Det kan vara tillbedjan av en staty eller bild med offergåvor i form av lampor, kamfer, doftande rökelse, vatten och godis. Figurer kan fläktas med en jaksvans, bada, klä på sig och lägga sig i sängen. Det verkar vara en barnlek, men det skulle vara oklokt att underskatta för mycket de psykiska känslor som det kan väcka. Vedantisk avgudadyrkan tar formen av självdyrkan, mental eller aktiv, med alla rituella bevis. Ett utbrett uttryck i Indien kännetecknar denna självdyrkan. Det låter så här: "Så skinka, så skinka" (det vill säga "Jag är han, jag är han"). Då är det japa, eller upprepningen av sanskritmantrat som gavs till lärjungen vid invigningen. I själva verket är det en upprepning av en magisk formel (besvärjelse)." (källa: länk txt)