Hur kan vi tolka judendomens och kristendomens anspråk på självförhärl
Judendomen och kristendomen har olika förhållningssätt till frågan om självförhärligande, vilket återspeglar de distinkta ideologiska grundvalarna för dessa traditioner.Inom judendomen betonar ideologin ofta den exklusiva upphöjelsen av Gud. Som en källa säger till exempel: "I hebreisk litteratur beskrivs Gud ständigt som en kung. [...] inom judendomen används det mycket ofta om Gud" (källa: länk txt). Detta indikerar att begreppet storhet är direkt relaterat till det gudomliga riket, vilket formar den grundläggande inställningen att endast Gud förtjänar upphöjd status, och att varje yttring av personlig stolthet eller självförhärligande från människans sida saknar verkligt värde.Inom kristendomen betraktas emellertid detta ämne genom den apostoliska undervisningens prisma, som betonar behovet av ödmjukhet och motsätter sig självförhärligande mot sann andlig betydelse. I Korinthierbrevet lär aposteln Paulus: "Den som berömmer sig, han må berömma sig av Herren. Ty den som prisar sig själv är inte värdig, utan den som Herren lovar" (källa: länk txt). Dessutom finns det till och med ett ironiskt ögonblick när aposteln, som kallar sig oförnuftig och oförmögen till självförhärligande, ändå använder frasen "Jag är mer" (källa: länk txt). Dessa exempel återspeglar den kristna ideologiska inställningen, enligt vilken sann överlägsenhet inte avgörs av subjektiv stolthet, utan av erkännandet av Guds vilja och storhet.I judendomen ligger betoningen alltså på Guds exklusiva status, vilket utesluter möjligheten till mänskligt självförhärligande, medan undervisningen inom kristendomen syftar till att varna troende för högmod och påminna dem om att det är Herren, inte ens eget jag, som ska förhärligas. Denna skillnad i tillvägagångssätt visar de grundläggande ideologiska grundvalarna för båda traditionerna: judendomen bygger på idén om absolut gudomlig auktoritet, medan kristendomen bygger på den nödvändiga ödmjukheten och erkännandet av den gudomliga nådens överhöghet.Stödjande citat:I aposteln Paulus brev till Korintierna, som vi har läst i dag, finns dessa ord: "Den som berömmer sig, han må berömma sig av Herren. Ty den som prisar sig själv är inte värdig, utan den som Herren lovar." [...]" (källa: länk txt)Och efter att upprepade gånger ha kallat sig själv dåraktig och meningslös, vågar han sedan knappast börja förhärliga sig själv. ... "I galenskap säger jag, jag är mer." (källa: länk txt)"I judisk litteratur beskrivs Gud ständigt som en kung. [...] inom judendomen används det mycket ofta om Gud" (källa: länk txt)