Dostojevskijs verk visar idén att det i djupet av den mänskliga själen aldrig kan finnas en rent kreativ princip – den är alltid sammanflätad med en inneboende impuls till självförstörelse.

Hur speglar litteraturen, till exempel Gogols och Dostojevskijs verk,

Dostojevskijs verk visar idén att det i djupet av den mänskliga själen aldrig kan finnas en rent kreativ princip – den är alltid sammanflätad med en inneboende impuls till självförstörelse. Till exempel, i "Idioten", genom Lebedevs hjältes ord, förmedlas idén att "självdestruktiviteten, tillsammans med självbevarelsedriften, bor i mänsklighetens hjärta" (källa: länk txt). Detta uttalande betonar att även de mest livssökande individerna hyser destruktiva impulser som manifesterar sig som en form av masochism i det vanliga livet.

Dessutom påpekar Dostojevskij att en sådan dualitet – den destruktiva principen – är oskiljaktig från den skapande principen: "Dostojevskij noterade för länge sedan att destruktiviteten är lika karakteristisk för den mänskliga själen som skapelseinstinkten" (källa: länk txt). Här uppstår frågan om en persons sanna natur är komplex och motsägelsefull, och att endast det högsta ledarskapet (i hans fall upplysning och andlig orientering) kan rikta dessa krafter i en kreativ riktning.

När det gäller Gogols verk, även om ovanstående citat inte direkt relaterar till hans verk, är Gogols litteratur också genomsyrad av skildringen av den mänskliga naturens dubbelhet. I hans verk kan man ofta se hur karaktärerna, som utåt sett strävar efter en normal tillvaro och självbevarelsedrift, upplever inre motsättningar och manifestationer av självdestruktivitet – antingen genom groteska bilder eller ironiska situationer som speglar själens instabilitet och paradox.

På så sätt speglar litteraturen självdestruktivitetens oskiljaktighet från självbevarelsedriften genom skildringen av den inre kampen, där konflikten mellan destruktiva impulser och livslängtan blir den viktigaste drivkraften för karaktärerna och handlingen. Denna idé gör det möjligt för läsaren att se att den mänskliga naturen inte kan reduceras till enbart en rationell strävan efter överlevnad – den balanserar ständigt mellan motsatser, vilket gör varje karaktär, oavsett om det är hos Dostojevskij eller Gogol, till en djupt motsägelsefull och komplex figur.

Stödjande citat:
Dostojevskij uttrycker genom Lebedevs mun idén att "självdestruktivitetens instinkt, tillsammans med självbevarelsedriften, bor i mänsklighetens hjärta" (källa: länk txt).

Dostojevskij noterade för länge sedan att destruktiviteten är lika karakteristisk för den mänskliga själen som skapelseinstinkten. De kan bara göra detta om de är upplysta, ledda och vägledda av Gud. (Källa: länk txt).