Hur använder myter och legender bilder av dag och natt för att förmedl
Myter och legender använder ofta dualiteten mellan dag och natt för att förmedla idén om livets cykliska natur, där ljus representerar vitalitet, förnyelse och hopp, och mörker representerar faror, ödets förrädiska krafter och de oundvikliga prövningar som följer med den mänskliga existensen. Dessa bilder fungerar som symboler för övergångstillstånd, där nattens ankomst inte bara innebär att dagen försvinner, utan också att en ny, ofta dyster scen inleds, fylld av osäkerhet och hot som kräver mod och motståndskraft från hjälten.I en av källorna beskriver till exempel A. Blok och A. Bely hur "revolutionen inte är en soluppgång, inte en gryning, inte början på en ny dag, utan en solnedgång, skymning, slutet på en gammal dag. Vi går in i en period av historisk vandring..." (Källa: länk txt, sida: 22). Detta citat betonar att nattens ankomst symboliserar den gamla ordningens död och morgondagens osäkerhet, och pekar på farorna, ödets lömskhet och de gamla grundernas förfall.En annan källa visar hur nattlandskapet förvandlas: "Samma skog ser helt annorlunda ut på natten. Träden antar olycksbådande och fantastiska former, [...] allt är genomsyrat av ett hemligt hot och fientlighet..." (Källa: länk txt, sida: 121-123). Här fungerar natten som en tid då bekanta och vänliga bilder av dagen förvandlas till något skrämmande och farligt, som symboliserar ödets oförutsägbarhet och möjligheten till plötsliga faror.Dessutom använder myterna ofta växlingen mellan dag och natt för att illustrera den kosmiska ordningen och oundvikligheten i livscykeln, där nattens ankomst förebådar prövningar och till och med död, och gryningen förebådar förnyelse och befrielse från mörkret. I ett antal källor (till exempel i beskrivningen av förändringen mellan dag och natt i ett religiöst sammanhang) betonar denna metafor att bakom den skenbara faran med natten finns en djup kunskap och förberedelse för ett nytt skede i livet. Bilden av dag och natt fungerar alltså som en kraftfull symbol som förmedlar både förnyelsens energi och ett varningstecken för överhängande hot och ödets lömskhet.Stödjande citat:"Han är förelöparen till den natthistoriska eran, dess siare. Den kommande nattens poet var också A. Blok. "Vilda passioner släpps lösa under oket av den bristfälliga månen." Han såg inte "gryningarna", som A. Bely tänker om honom och sig själv, utan den annalkande skymningen. Ingen av dem förstod själva deras föraningar och gav falsk symbolik för den kommande "revolutionen". Revolutionen är inte en soluppgång, inte en gryning, inte början på en ny dag, utan en solnedgång, skymning, slutet på en gammal dag. Vi går in i en period av historisk vandring, om vilken man kan säga: "Vi seglar, omgivna på alla sidor av en flammande avgrund"; "Tidvattnet stiger och för oss snabbt bort i de mörka vågornas omätbarhet." Och kom ihåg Michelangelos förhärligande av natten, i hans "dag och natt". Dagen kan förvridas, dagens ordning kan vara uttömd, dagens energi kan vara uttömd, dagens slöjor kan förfalla." (källa: länk txt, sida: 22)– Samma skog ser helt annorlunda ut på natten. Träden får olycksbådande och fantastiska konturer, nattfåglarnas röster ser ut som ynkliga stönanden, varje prassel skrämmer och gör dig på din vakt, allt är genomsyrat av ett hemligt hot och fientlighet, och månens dödsljus ger ibland denna bild en nyans som ligger nära visionen av delirium eller mardröm. Naturen, så harmonisk och vänlig i solens ljus, tycks plötsligt resa sig mot människan, redo att hämnas, som ett uråldrigt monster från vilket förtrollningen har tagits bort. Denna kontrast kan bli en symbol för den förändring som ägde rum i våra avlägsna förfäders världsbild i mänsklighetens gryning. (källa: länk txt, sida: 121-123)