Hur kan implementeringen av alternativa strategier påverka stabilitete
Genomförandet av alternativa strategier kan medföra både nya möjligheter till anpassning och omvandling i sedan länge etablerade planer, samt ett betydande inslag av osäkerhet och risk. Å ena sidan betonar utvidgningen av strategierna att verkligheten är arrangerad på ett sådant sätt att det alltid finns många alternativ för utveckling. En av texterna lyder till exempel:"Verklighetens topologi är alltid tudelning, inklusive möjligheten till olika utvecklingsscenarier – och det betyder att förutom förgudningens dynamik är andra typer av global dynamik uppenbarligen möjliga. Dessa alternativ till förgudningens dynamik kan beskrivas inom samma metodologiska paradigm, där globala strategier konstitueras som generaliseringar (projektioner, exterioriseringar, extrapoleringar...) av antropologiska strategier. Ett sådant antropocentriskt synsätt kan tolkas som ett slags stärkande av den antropiska principen, och i vår tid, när fenomenet människa blir en allt viktigare global faktor, blir det allt mer berättigat att berättiga det. I den antropologiska modell som vi håller på att utveckla introducerar vi det grundläggande begreppet antropologisk gräns – området för de yttersta fenomenen i den mänskliga erfarenheten, där gränserna för sfären för denna erfarenhet nås och de definierande egenskaperna, predikaten för den mänskliga existensen i dess vanliga empiriska former börjar förändras. I enlighet med den klassiska filosofiska metoden att definiera ett objekt med hjälp av dess gräns, definierar vi människan i energidimensionen (vara-handling) som "en ensemble av strategier orienterade mot den antropologiska gränsen". Andlig praktik är den enda av dessa strategier som är inriktad på den faktiska ontologiska omvandlingen eller, vad som är samma sak, mot den ontologiska antropologiska gränsen. (källa: länk txt)Å andra sidan medför införandet av alternativa strategier ytterligare risker för planen, eftersom vägen till deras genomförande ofta är förknippad med grundläggande osäkerhet. Detta återspeglas i följande avsnitt:"Alternativets uppgift, den alternativa strategin, verkar vara bipolär: det är för mig att radikalt förändra mig själv, men det handlar också om den Andre, det handlar om alla och för alla.
Men hur kan det komma sig?Att inse förändringen av sig själv - att inse förändringen av allting?! Inte heller här finns det naturligtvis någon "garanti för omöjlighet": det som skall förändras, de allmänna grundpredikaten, är också mina predikat, de framträder i mig, och genom att förändra mig själv kan jag överhuvudtaget åstadkomma deras förändring. Men... återigen ett mycket stort MEN, ett knappt märkbart avstånd mellan "bristen på en garanti för omöjlighet" och "utsikterna till verklig genomförbarhet". Så här beskrivs Alternativets status. Dess omöjlighet är obevisbar, liksom dess möjlighet, dess genomförbarhet, också är obevisbar. En person kan välja det - men det kommer alltid och i grunden - att vara en existentiell risk, en satsning i Pascals anda, ett företag med ett öppet resultat. Men vad som kan sägas om Alternatia kan på intet sätt reduceras till en rent teoretisk diskussion om dess möjligheter och förutsättningar: ty i alla epoker, i alla samhällen och kulturer, är de alternativa, alternativa tillvarostrategierna ett levande konkret fenomen. I vilka former och skepnader framträdde dessa strategier? För att använda den gamla stavelsen: "Den skarpsinnige läsaren har länge gissat" att vårt alternativ inte är något annat än det som har kallats frälsning sedan urminnes tider.(källa: länk txt)Således kan integreringen av alternativa strategier i väl genomtänkta planer ge användbar mångfald och öka systemets anpassningsförmåga till förändrade förhållanden. Denna process är dock förknippad med en betydande existentiell risk, eftersom en alternativ utvecklingsvektor inte alltid garanterar framgång och kan bli en källa till oförutsägbara konsekvenser. För att säkerställa planernas stabilitet och effektivitet är det därför nödvändigt att noggrant bedöma exakt hur nya strategier passar in i det befintliga systemet och hur mycket potentiella risker som hanteras.Stödjande citat:"Verklighetens topologi är alltid tudelning, inklusive möjligheten till olika utvecklingsscenarier – och det betyder att förutom förgudningens dynamik är andra typer av global dynamik uppenbarligen möjliga. Dessa alternativ till förgudningens dynamik kan beskrivas inom samma metodologiska paradigm, där globala strategier konstitueras som generaliseringar (projektioner, exterioriseringar, extrapoleringar...) av antropologiska strategier. Ett sådant antropocentriskt synsätt kan tolkas som ett slags stärkande av den antropiska principen, och i vår tid, när fenomenet människa blir en allt viktigare global faktor, blir det allt mer berättigat att berättiga det. I den antropologiska modell som vi håller på att utveckla introducerar vi det grundläggande begreppet antropologisk gräns – området för de yttersta fenomenen i den mänskliga erfarenheten, där gränserna för sfären för denna erfarenhet nås och de definierande egenskaperna, predikaten för den mänskliga existensen i dess vanliga empiriska former börjar förändras. I enlighet med den klassiska filosofiska metoden att definiera ett objekt med hjälp av dess gräns, definierar vi människan i energidimensionen (vara-handling) som "en ensemble av strategier orienterade mot den antropologiska gränsen". Andlig praktik är den enda av dessa strategier som är inriktad på den faktiska ontologiska omvandlingen eller, vad som är samma sak, mot den ontologiska antropologiska gränsen. (källa: länk txt)"Alternativets uppgift, den alternativa strategin, verkar vara bipolär: det är för mig att radikalt förändra mig själv, men det handlar också om den Andre, det handlar om alla och för alla.
Men hur kan det komma sig?Att inse förändringen av sig själv - att inse förändringen av allting?! Inte heller här finns det naturligtvis någon "garanti för omöjlighet": det som skall förändras, de allmänna grundpredikaten, är också mina predikat, de framträder i mig, och genom att förändra mig själv kan jag överhuvudtaget åstadkomma deras förändring. Men... återigen ett mycket stort MEN, ett knappt märkbart avstånd mellan "bristen på en garanti för omöjlighet" och "utsikterna till verklig genomförbarhet". Så här beskrivs Alternativets status. Dess omöjlighet är obevisbar, liksom dess möjlighet, dess genomförbarhet, också är obevisbar. En person kan välja det - men det kommer alltid och i grunden - att vara en existentiell risk, en satsning i Pascals anda, ett företag med ett öppet resultat. Men vad som kan sägas om Alternativet kan på intet sätt reduceras till en rent teoretisk diskussion om dess möjligheter och förutsättningar: ty i alla epoker, i alla samhällen och kulturer, är Alternativet, de alternativa tillvarostrategierna, en levande konkret företeelse. I vilka former och skepnader framträdde dessa strategier? För att använda den gamla stavelsen: "Den skarpsinnige läsaren har länge gissat" att vårt alternativ inte är något annat än det som har kallats frälsning sedan urminnes tider. (källa: länk txt)