Medvetande: Den dubbla essensen av vår essens

Problemet med självmedvetandet förblir ett av de mest spännande och gåtfulla ämnena i det filosofiska sökandet efter sig själv. Vår syn på jaget är inte begränsad till ren varseblivning – den kombinerar ett djupt personligt, inre självbestämmande och samtidigt något som behåller sin oväntade och nästan främmande natur. Själva kärnan i detta koncept är idén att vårt medvetande föds ur själva essensen av vårt väsen. Den återspeglar våra moraliska och etiska grundvalar och etablerar en stark koppling mellan inre natur och självförverkligande, och fungerar därmed som ett mål i sig som inte kräver yttre rättfärdiganden.

Paradoxen blir dock ännu mer akut när det gäller det faktum att vi å ena sidan har medvetandet som något uteslutande personligt, och å andra sidan förblir det nästan obekant, med inslag av främmande världar och obegripliga processer. Denna mystik understryker hur svårt det är att definiera gränserna mellan vad som är en integrerad del av oss och vad som verkar vara bortom den vanliga förståelsen av vår individualitet. Motsatta sidor – immanens och transcendens – skapar en ständig spänning som gör upplevelsen av självkännedom både påtaglig och flyktig.

Som ett resultat av detta avslöjar studiet av medvetandets väsen för oss inte bara att det tillhör oss själva, utan också dess oändliga mångfald, där det personliga smälter samman med det mystiska. Denna reflektion av den inre världen, fylld med etiska principer, interagerar med elementen i det okända, vilket gör vårt "jag" till kvintessensen av motsatta principer. En sådan förståelse av självmedvetande uppmuntrar oss att ständigt söka, att sträva efter att bemästra och acceptera vår dubbla natur – både den som är byggd av oss själva och den som förblir ett mysterium som omsluter oss med sin svårfångade energi.

I vilken utsträckning tillhör vårt medvetande egentligen oss själva, och hur kan vi tolka begreppet självmedvetande?

Vår fråga är om vårt medvetande verkligen är vår egen egendom och hur vi kan förstå självmedvetandet i dess djupaste bemärkelse. Ett sätt att närma sig detta problem är att självmedvetenhet inte kommer utifrån, utan kommer från själva naturen hos oss själva. Som en källa noterar: "Om vi skulle söka efter orsaken till vårt jag, vårt självmedvetande, skulle vår inre natur säga oss att orsaken till självmedvetandet ligger i oss själva. Vår natur är en moralisk, etisk varelse, därför har denna varelse en grund i sig själv, från sig själv och för sig själv; det är ett mål i sig" (källa: länk txt, sida: 25). Ett sådant uttalande betonar att vårt självmedvetande är en manifestation av internt självbestämmande, som inte beror på externa faktorer.

Samtidigt pekar ett annat argument ut medvetandets säregenhet som något unikt, som direkt tillhör oss: "Medvetandet är det som bara och omedelbart är 'vårt', det som vi alla handlar om, och ändå är det i sitt mystiska väsen en främling inom oss, en främling som kommer från vilka världar, och skapad som vet från vilken materia" (källa: länk txt, sida: 490). Paradoxen här betonas: även om medvetandet är vårt främsta attribut, är dess natur fylld av ett visst mysterium, som om det genomsyrar oss med en kraft som både är en del av oss och något externt i sin manifestation.

Slutligen återspeglas djupet i frågan om självmedvetandet i dess dubbla natur. Samtidigt är vårt "jag" en omedelbart given, en integrerad del av den inre upplevelsen, och går samtidigt bortom den vanliga uppfattningen, och förblir i ett tillstånd av konstant spänning mellan immanens och transcendens (källa: länk txt, sida: 464). Det betyder att själva begreppet "jag" är både självklart och hemligt, vilket gör det både till vår mest personliga ägodel och till det främmande, nästan obekanta väsendet inom oss.

Även om vårt medvetande direkt tillhör oss och är en återspegling av vårt inre, moraliska väsen, innehåller det också ett element av okänt och dualitet, vilket gör själva begreppet självmedvetande komplext och mångfacetterat.

Stödjande citat:
Om vi skulle söka orsaken till vårt jag, vårt självmedvetande, skulle vår inre natur säga oss att orsaken till självmedvetandet ligger i oss själva. Vår natur är en moralisk, etisk varelse, därför har denna varelse en grund i sig själv, från sig själv och för sig själv; det är ett mål i sig..." (källa: länk txt, sida: 25)

"Medvetandet är det som bara och direkt är 'vårt', det som vi alla handlar om, och ändå är det i sitt mystiska väsen en främling inom oss, en främling som har kommit från vilka världar, och som har skapats som vet från vilken materia..." (Källa: länk txt, sida: 490)

"Det finns inget mer intimt och samtidigt mer mystiskt än 'jag'. "Jag" är både immanent (tes) och transcendental (antites) till medvetandet..." (Källa: länk txt, sida: 464)