I vår inre längtan efter frihet finns det ett överraskande förhållande mellan sanning och personliga val.

Gudomlig Sanning: Vägen till en verkligt fri själ

I vår inre längtan efter frihet finns det ett överraskande förhållande mellan sanning och personliga val. Gud dikterar inte bara kunskap utifrån, utan han besjälar sanningen och gör den till en levande verklighet genom vilken människan har möjlighet att verkligen uppenbara sig själv. Därav följer att sann befrielse endast kommer genom ett fritt och medvetet accepterande av denna Levande Verklighet.

Kunskap om sanningen är inte en abstrakt flykt från konventioner, utan en dynamisk, kreativ kontakt med den högsta verkligheten, som väcker andens dolda reserver i oss. När en person väljer att följa denna väg på egen hand, förstår han inte bara djupet av gudomlig uppenbarelse, utan förvärvar också förmågan till sann inre frihet, som går långt bortom de yttre omständigheternas gränser. Denna process är besläktad med själens naturliga drift, precis som ett djur instinktivt går till en vattenkälla för att återställa sin vitalitet.

På så sätt blir den gudomliga sanningen inte bara kunskap, utan en källa till mäktig frihet, som uppenbaras endast för dem som vågar ta ett avgörande steg mot sig själva och sitt högre öde. I denna samhörighet är det möjligt att leva i harmoni med det gudomliga och omvandla varje aspekt av våra liv med energi, glädje och inspiration.

Hur förhåller sig idéerna om Guds sökande efter sanningen till påståendet att sanningen befriar människan?

Idén att gudomlig sanning syftar till att väcka frihet hos människan är nära besläktad med påståendet att endast fritt accepterad sanning verkligen befriar. När det gäller det gudomliga framträder sanningen inte som ett abstrakt objekt som passivt kan förnimmas, utan som en levande verklighet genom vilken Gud tillkännager sig själv. Önskan att lära känna sanningen (även i enhet med Gud, vilket framgår av de patristiska traditionerna) och påståendet att sanningen befriar bygger på ömsesidigt beroende: sann kunskap är möjlig endast under förhållanden av frihet, och sann frihet får sitt innehåll genom friheten att acceptera sanningen.

Som en källa betonar: "Sanningen ger oss oerhörd frihet. Men vi behöver frihet att acceptera själva sanningen. Sanningen kan inte tvinga eller tvinga någon, den kan inte med våld ge frihet åt människan. (källa: länk txt). Det betyder att frigörelse inte för med sig en rent yttre påverkan, utan vad som händer när en person väljer att acceptera denna Levande Sanning.

Å andra sidan visar den apostoliska uppmaningen: "Och ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria" (för en detaljerad utläggning, se Källa: länk txt) att mänsklig frihet uppenbaras just genom ett fritt, kreativt och personligt möte med den sanna verkligheten. Med andra ord, sanningen, som är en integrerad del av Gudomen (som den hävdas i den kristna förståelsen), öppnar vägen för människan till hennes föreviga bestämmelse, när människan, efter att ha öppnat sig för den gudomliga verkligheten, kastar sig in i ett liv fyllt av sann frihet.

Dessutom säger traditionen, som bekräftas i en av källorna: "Den Heliga Skrift och den patristiska traditionen bekräftar att det är lika naturligt för en person att sträva efter förening med Gud (och därmed efter kunskap om Gud) som det är naturligt för en hjort att springa till en vattenkälla" (källa: länk txt). Detta understryker att kunskapen om sanningen inte är en tillfällig ansträngning, utan en naturlig impuls från själen, som syftar till att återställa själen i ljuset av gudomlig uppenbarelse.

Sålunda kan det sägas att Gudomens strävan, uttryckt genom den oföränderliga uppenbarelsen av den Sanna Verkligheten, och den frihet som är resultatet av människans fria accepterande, är två oskiljaktigt förbundna aspekter av den enda doktrinära sanningen. Endast när människan fritt uppenbarar sig för denna sanning kan hon till fullo erfara den högsta frihet som Sanningen själv äger.

Stödjande citat:
"Sanningen ger oss den högsta friheten. Men vi behöver frihet att acceptera själva sanningen. Sanningen kan inte tvinga eller tvinga någon, den kan inte med våld ge frihet åt människan. (källa: länk txt)

"Och ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria (Joh. 8:32). Sanningen kan endast bli fritt känd, men i gengäld ger den ett positivt innehåll åt alla former av frihet..." (källa: länk txt)

"Den Heliga Skrift och den patristiska traditionen bekräftar att det är lika naturligt för en person att sträva efter enhet med Gud (och därmed efter kunskap om Gud) som det är naturligt för en hjort att springa till en vattenkälla..." (källa: länk txt)