Europeisk kultur: Kamp för överlevnad eller kulturell kannibalism?
I dagens värld formas sociala attityder ofta av djupt rotade traditioner, och den europeiska kulturen är inget undantag. Dess karakteristiska orientering mot materiella värden, som enträget hävdas av självbevarelsens principer, skapar en bild av ett samhälle där kampen för överlevnad inte bara betraktas som en nödvändighet, utan också som det högsta målet. En sådan attityd leder ofta till det faktum att alla medel, även grymma eller kompromisslösa, uppfattas som ett acceptabelt medel för att uppnå målet.Om man tittar närmare på historiska och filosofiska tolkningar kan man se att i takt med att civilisationen utvecklas, utvecklas metoderna för att uppnå höga mål bara och får nya, mer sofistikerade former. Tillväxten av den kulturella nivån utesluter inte närvaron av grymhet; tvärtom blir dess metoder mer komplexa, och självbevarelsens energi fyller de sociala relationerna med en obeveklig kraft. Detta skapar en paradox när önskan om utveckling och välstånd omvandlas till ett kompromisslöst försvar av personliga intressen, ofta på bekostnad av medmänsklighet och empati.Ur denna synvinkel får kulturen drag som påminner om den antika hedniska fetischismen, men i sin moderna skepnad som kulturell kannibalism, där den starkes överlägsenhet och behovstillfredsställelsen blir måttet på framgång. En sådan inställning påverkar otvivelaktigt samhällets mentalitet och förvandlar kampen för tillvaron till en social lag där de svagaste oundvikligen ger vika för de starkaste. Eftersom vi är medvetna om denna paradox är det viktigt för oss att inte bara kritiskt granska historiska och kulturella attityder, utan att söka en balans mellan önskan om överlevnad och mänsklighetens värderingar, så att framtiden inte fastställs i principer som berövar möjligheten till verklig utveckling och ömsesidig respekt.
Hur kan den europeiska kulturen påverka hur hårdhet formas i samhället?Den europeiska kulturen kan, enligt vissa författare, forma attityder i samhället där självbevarelsedrift och kamp för överlevnad blir de viktigaste värdena, och det är tillåtet att använda alla medel för att uppnå dessa mål. En av källorna betonar att den europeiska kulturen kännetecknas av en sorts fetischism, som har en anstrykning av "kulturell kannibalism": "I grund och botten är den europeiska kulturen en vampyrfetischism, en fetischism i europeisk kostym. ' Strävan efter saker" är det utmärkande draget för den europeiska människan. Den fetischistiska metafysiken i den europeiska kulturen kommer praktiskt uttryckt i fetischistisk etik. Den forntida hedniska fetischismen kännetecknades av kannibalism. Och kännetecknas inte den nya europeiska fetischismen av kannibalism, bara en förklädd, kulturell kannibalism? Har inte den europeiska kulturen proklamerat kampen för bevarande som livets huvudprincip? Vad är detta, om inte en uppmaning till kannibalism? Betyder inte detta: människa, kämpa för självbevarelse med alla medel, och om nödvändigt - med kannibalism! - Det viktigaste är trots allt att bevara sig själv i livet. Och hur det inte regleras av samvetets kontroll." (källa: länk txt)Dessutom noterar författarna att med civilisationens tillväxt försvinner inte manifestationer av grymhet, utan blir snarare mer komplexa. I synnerhet dras slutsatsen att när människor blir mer "civiliserade" förvärvar de hårdare, till och med blodigare metoder för interaktion:"Grymhet är, som världen själv erkänner, den mest avskyvärda lidelse, men när vi betraktar historien ser vi att dess yttringar mångfaldigas, förfinas och blir mer komplexa i takt med civilisationens tillväxt och utveckling. Ju mer civiliserade människor blir, desto grymmare blir de. Krigen själva är redan en produkt av civilisationen och inte av den kristna läran, och om vi jämför dem vid olika tidpunkter och mellan olika folk, bland vildar och bland bildade européer, så förstår naturligtvis ett spädbarn till och med att de med de förra är mer moraliska och renare, och med de senare är de blodigare och grymmare. (källa: länk txt, sida: 30)Slutligen betonas att den grundläggande principen i den europeiska, särskilt ateistisk-humanistiska, kulturen är den kompromisslösa kampen för livsuppehälle och självbevarelse. Denna attityd förutsätter att alla hinder ska avlägsnas med våld, och att de svagaste ska ge vika för de starkaste, vilket kan leda till att det bildas en hänsynslös och hård attityd mot andra:Detta påstående kan inte kallas orättvist eller överdrivet, eftersom den ateistisk-humanistiska kulturen i Europa proklamerade kampen för livsuppehället och självbevarelsen som livets första princip. Denna kamp är inte underkastad samvetets dom: varje hinder avlägsnas med våld, och den svagare blir ett byte för den starkare. Och eftersom 'välstånd' och självbevarelse är en nödvändighet, är allt tillåtet för att uppnå dem: synd, brott, alla tillåtna eller olagliga medel." (källa: länk txt)Den europeiska kulturens inflytande på formandet av hårdhet i samhället kan således manifesteras genom rättfärdigandet av grymhet som ett nödvändigt element i kampen för självhävdelse och överlevnad. Denna attityd formar en mentalitet där värden som styrka, självbevarelsedrift och kompromisslöshet är av största vikt, ofta på bekostnad av empati och mänsklighet.Stödjande citat:"I grund och botten är den europeiska kulturen vampyrfetischism, fetischism i europeisk kostym. ' Strävan efter ting" är det utmärkande draget för den europeiska människan. Den fetischistiska metafysiken i den europeiska kulturen kommer praktiskt uttryckt i fetischistisk etik. Den forntida hedniska fetischismen kännetecknades av kannibalism. Och kännetecknas inte den nya europeiska fetischismen av kannibalism, bara en förklädd, kulturell kannibalism? Har inte den europeiska kulturen proklamerat kampen för bevarande som livets huvudprincip? Vad är detta, om inte en uppmaning till kannibalism? Betyder inte detta: människa, kämpa för självbevarelse med alla medel, och om nödvändigt - med kannibalism! - Det viktigaste är trots allt att bevara sig själv i livet. Och hur det inte regleras av samvetets kontroll." (källa: länk txt)"Grymhet är, som världen själv erkänner, den mest avskyvärda lidelse, men när vi betraktar historien ser vi att dess yttringar mångfaldigas, förfinas och blir mer komplexa i takt med civilisationens tillväxt och utveckling. Ju mer civiliserade människor blir, desto grymmare blir de. Krigen själva är redan en produkt av civilisationen och inte av den kristna läran, och om vi jämför dem vid olika tidpunkter och mellan olika folk, bland vildar och bland bildade européer, så förstår naturligtvis ett spädbarn till och med att de med de förra är mer moraliska och renare, och med de senare är de blodigare och grymmare. (källa: länk txt, sida: 30)Detta påstående kan inte kallas orättvist eller överdrivet, eftersom den ateistisk-humanistiska kulturen i Europa proklamerade kampen för livsuppehället och självbevarelsen som livets första princip. Denna kamp är inte underkastad samvetets dom: varje hinder avlägsnas med våld, och den svagare blir ett byte för den starkare. Och eftersom 'välstånd' och självbevarelse är en nödvändighet, är allt tillåtet för att uppnå dem: synd, brott, alla tillåtna eller olagliga medel." (källa: länk txt)