Sann tro bygger på villkorslös kärlek till den Allsmäktige, som kan inspirera en person till kontinuerlig andlig utveckling och att övervinna livets prövningar.

Kärlekens främsta kärlek till Allah: Vägen till andlig perfektion

Sann tro bygger på villkorslös kärlek till den Allsmäktige, som kan inspirera en person till kontinuerlig andlig utveckling och att övervinna livets prövningar. I denna världsbild intar kärleken till Allah den huvudsakliga platsen, eftersom endast denna typ av tillgivenhet är kapabel att omfatta obegränsad perfektion, ouppnåelig för alla jordiska eller världsliga relationer. Sann hängivenhet kräver att hjärtat, själen och sinnet helt hängivnis, och att det inte bara blir en känsla, utan en viljeakt att följa hans lagar.

En sådan medvetenhet och prioritering av gudomlig kärlek påverkar alla andra aspekter av livet: om Allah intar en central plats i den troendes hjärta, då blir alla jordiska fasthållanden, även de mest naturliga och uppriktiga, hjälpsamma och underordnade det högsta värdet. Detta tillvägagångssätt hjälper till att bygga rätt system av relationer, där eviga andliga värden blir en riktlinje för att välja livsprioriteringar.

I slutändan utgör uppmaningen att sätta kärleken till Allah över allt annat inte bara grunden för tron, utan öppnar också vägen till den känslomässiga och andliga styrkan att övervinna alla utmaningar med tillförsikt. Detta är en livsattityd som syftar till att förbättra den inre världen, tack vare vilken varje person kan finna sann lycka och lugn, i vetskap om att hans hjärta är fyllt med den Högstes ljus och visdom.

Varför är det påbjudet att älska Allah, den Allsmäktige, över allt annat, och hur påverkar detta vår uppfattning om andra former av kärlek?

Att älska Allah, den Allsmäktige, över allt annat är föreskrivet eftersom sådan kärlek är grunden för sann tro och är den enda som kan leda en person till perfekt andlig utveckling. I denna världsbild är kärleken till Allah i första hand, eftersom endast denna typ av kärlek kan omfatta det oändliga och det perfekta, vilket inga jordiska eller timliga bindningar kan uppnå. Att älska Allah kräver hängivenhet av ens hjärta, själ och sinne, och detta är den kärlek som gör att man kan få styrka, glädje och förmågan att övervinna livets svårigheter.

Denna vision påverkar också hur vi relaterar till andra former av kärlek. Genom att prioritera kärleken till Gud blir allt annat i våra liv sekundärt och underordnat. Det är därför, som en av källorna säger: "Endast den person som älskar Gud mest av allt kommer att nå Gud och gå igenom tullhusen: mer än sitt liv, mer än sin mor och far, eller än sina barn och barnbarn..." (källa: länk txt). Den betonar att inte ens de varmaste och mest naturliga känslorna för nära och kära bör överskugga den övergripande kärleken till Allah.

Det betonas också att sann kärlek till den Allsmäktige måste vara "kärlek som är fullständig och beständig, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Sådan är vår kärlek när vi inte finner någon och inget högre än Gud, vare sig i himlen eller på jorden..." (Källa: länk txt). Således, om Allah först och främst är i den troendes hjärta, då får de andra formerna av kärlek, vare sig det är tillgivenhet till släktingar eller vänner, en hjälpsam och underordnad karaktär.

Dessutom förklarade vissa teologer denna attityd på följande sätt: kärlek till Allah är inte bara en känsla, utan en viljeakt som syftar till att underkasta sig och följa Hans lagar. Ortodoxa teologer, till exempel, hävdade att "kärlek är en viljeakt, och människans yttersta vilja kan inte ha som mål det oändliga ... därför bör fullkomlig tro uttryckas i kärlek till Allahs lag och inte till Honom själv" (källa: länk txt). Detta indikerar att genuin vördnad och kärlek till Allah måste överskrida alla andra former av fasthållanden, för det är den enda som kan leda till andlig helhet och frälsning.

Påbudet att älska Allah över allt annat säkrar således att relationerna med Honom prioriteras över alla jordiska och världsliga band. En sådan attityd hjälper en person att sätta andlig perfektion och eviga värden i första hand, vilket i sin tur återspeglas i en mer nykter bedömning och korrekt strukturering av alla andra typer av kärlek i vårt liv.

Stödjande citat:
Ortodoxa teologer fördömde till och med idén om direkt kärlek till Gud och påpekade att "kärlek är en viljeakt, och människans yttersta vilja kan inte ha det oändliga som sitt objekt. Till exempel hävdade 1200-talsteologen Ibn Tamiyya att kärlek förutsätter korrelation och proportionalitet, vilket inte existerar och inte kan existera mellan Skaparen och Hans skapelse. Därför måste fullkomlig tro uttryckas i kärlek till Allahs lag och inte till Allah själv" (källa: länk txt).

"Bara den person som älskar Gud mest av allt kommer att nå Gud och himmelriket, kommer att gå igenom tullhusen: mer än sitt liv, mer än sin mor och far, eller än sina barn och barnbarn, mer än något annat i världen. Vad du än sätter bredvid Gud, väljer en person alltid Gud" (källa: länk txt).

"En nödvändig egenskap hos vår kärlek till Gud bör vara att vi älskar Gud över allt annat, med full och ständig kärlek, av hela vårt hjärta och av hela vår själ. Sådan är vår kärlek när vi varken i himlen eller på jorden finner någon och inget högre än Gud" (källa: länk txt).