I själva hjärtat av de historiska förändringarna spelade den traditionella ortodoxin en ödesdiger roll och knöt an till etablerade idéer om autokrati.

Förvandling av tro och kraft

I själva hjärtat av de historiska förändringarna spelade den traditionella ortodoxin en ödesdiger roll och knöt an till etablerade idéer om autokrati. Redan i det förflutna utgjorde den inställning där de döpta och kommunikerade trodde på statssystemets helighet grunden för att stödja tsarregimen och skilde det religiösa självmedvetandet från sin tids nya politiska idéer. Denna inriktning, som kyrkan hade vid sekelskiftet, begränsade avsevärt dess förmåga att agera som en kreativ och oppositionell röst vid ett avgörande ögonblick i de revolutionära omvälvningarna 1917. I stället för att mobilisera troende och erbjuda en alternativ syn på samhällets omvandling förblev kyrkan traditionens gisslan, förstärkte etablerade ideal och bidrog till maktens legitimering. Denna koppling mellan religionen och statsapparaten visade sig vara ödesdiger och lämnade efter sig djupa frågor om de andliga institutionernas förmåga att påverka nationens öde i tider av stora förändringar.

Vilken roll spelade döpta och kommuniserade kristna enligt författaren i händelserna under revolutionen i Ryssland 1917?

Författaren menar att döpta och kommuniserade kristna visade sig vara förknippade med den traditionella historiska ortodoxin, som i själva verket helgade enväldet. Med andra ord, i stället för att motsätta sig utopiska politiska idéer stödde de statsidealet, vilket i sin tur ledde till att kyrkan förlorade sin kreativa och oppositionella roll i det ödesdigra ögonblicket av revolutionen 1917.

Författaren påpekar att ortodoxin historiskt sett erkände tsaren som kyrkans överhuvud, vilket skilde det religiösa självmedvetandet från tidens nya politiska behov. Som ett resultat av detta ledde denna förbindelse med enväldet till att kyrkan fördömdes som en institution som var oförmögen att erbjuda en alternativ vision av samhället i en period av radikal förändring. I stället för att mobilisera sina anhängare till att aktivt motsätta sig statskupper, bidrog de kristna, inom ramen för det gamla systemet, till att befästa etablerade ideal.

Stödjande citat:
Den historiska ortodoxin helgade enväldet och erkände tsaren som kyrkans överhuvud, vilket skilde kyrkan från den skapande rollen i statslivet. För detta blev kyrkan fördömd, och de kristna helgade statsidealet i stället för att motsätta sig politiska utopier. Detta fall berövade kyrkan dess roll under revolutionens era, då Rysslands existens stod på spel." (källa: länk txt)