Valens dubbla makt: Legitimering och styrning
Val är inte bara en röstningsprocedur, utan ett dynamiskt verktyg för maktfördelning som kan påverka sociala processer från två håll. Å ena sidan fungerar de som en kontrollmekanism som involverar samhället i beslutsfattandet och begränsar ledarnas godtycke. Ett sådant tillvägagångssätt, där de äldres och samhällsmedlemmarnas rådgivande roll främjar mer välgrundade val, bidrar till att bromsa tendenserna mot auktoritärt styre och stimulera myndigheternas ansvar gentemot folket.
Å andra sidan kan val ha en inverkan på bildandet av den sociala strukturen, när externa krafter och eliter, ofta med en förutbestämd vektor, styr processen att nominera ledare. På så sätt kan man skapa en illusion av att folkets vilja uttrycks, även om det verkliga initiativet kommer utifrån. En sådan dynamik kan särskilt tydligt observeras i exemplen på postsovjetiska länder, där internationella aktörer i ett tidigt skede formar begreppet "riktiga människor" kring kandidater som får stöd.
Som ett resultat blir val ett kraftfullt verktyg som inte bara ger makten en representativ karaktär, utan också upprätthåller en balans mellan individuell frihet och den styrande eliten. Det är i denna mångfald av funktioner som deras betydelse manifesteras – i förmågan att tillhandahålla ett kvalitativt ledarskap som uppfyller samhällets behov, och i begränsningen av individers godtyckliga inflytande på statsmaktsystemet.
Vilken roll spelar val i maktfördelningen och kan de fungera som ett verktyg för att hantera sociala strukturer?
Val har, enligt ett antal källor, en dubbel funktion i maktfördelningen. Å ena sidan fungerar de som en mekanism för konsultativ kontroll och legitimering av makt, och å andra sidan kan de vara ett verktyg för att styra sociala strukturer i en viss, ofta utåt förutbestämd, riktning.
I en text sägs det till exempel att i ett kyrkligt sammanhang: "I val, trodde Travers, gav äldste råd innan människor gjorde ett val. I vilket fall som helst kom auktoriteten ursprungligen från Gud, men kom indirekt genom församlingen, gemenskapen" (källa: länk txt). Här ses val som ett sätt att involvera samhället i beslutsprocessen, där även den rådgivande funktionen gör det möjligt att hålla tillbaka ledarnas godtycke.
En annan källa uppmärksammar det faktum att det finns "hela den administrativa apparaten, både den offentliga och den privata, är formad uppifrån och ner", men införandet av valprocedurer begränsar ledarens makt: "Således hindras initiativet av det enskilda överhuvudet av valsystemets mekanik, och godtycke vid utnämningar förhindras av behovet att vara redo för en motiverad redogörelse i sina utnämningar" (källa: länk txt). Här fungerar valen som en mekanism för att pröva makten, även om själva utnämningarna sker i fallande ordning.
Samtidigt håller valen i modern politisk praxis, i likhet med Ukraina och Georgien, på att bli en arena där myndigheternas legitimitet avgörs inte bara av resultatet av att folkets vilja uttrycks, utan också av externa faktorer. Detta står i följande utdrag: "Lägg märke till att i både Ukraina och Georgien tillkännagav Förenta staterna i förväg vem de erkände som den verkligt legitima regeringen... På så sätt utses inte bara ledaren utan även folket utifrån. Den del av befolkningen som stödde den kandidat som västvärlden föredrar är "folket", och den del som inte stödde det är inte folket" (källa: länk txt). Detta exempel understryker att val kan användas som ett verktyg för att bilda den nödvändiga eliten och följaktligen för att styra den sociala strukturen, ofta oberoende av det interna initiativet i samhället självt.
Slutligen finns det en annan text som betonar vikten av medborgarnas deltagande i valet av styrande strukturer: "Ni, väljarna, åligger er, genom att välja, att presentera värdiga instrument för den högsta makten, att presentera för den som sådana till och med inför er själva i själva valet..." (källa: länk txt). Här betraktas val inte bara som en process för maktöverföring, utan också som ett sätt att bilda en högkvalitativ regering som kan möta samhällets behov.
Val har alltså två huvudfunktioner:
"De utgör en representativ maktbas, vilket gör det möjligt för medborgarna att påverka kvaliteten och inriktningen på styrningen genom processen att välja ledare. Samtidigt kan valmekanismerna, även om makten i huvudsak är koncentrerad, begränsa godtycket och stimulera de valdas ansvar.
Å andra sidan kan val bli ett verktyg för att hantera sociala strukturer, när externa och interna eliter, och ibland utländskt inflytande, genom valprocesser skapar en illusion av folkets vilja, samtidigt som det styr det allmänna medvetandet till en förutbestämd ram.
Stödjande citat:
Travers trodde: "Under valen gav de äldste råd innan människor gjorde ett val. I vilket fall som helst kom kraften ursprungligen från Gud, men kom indirekt genom församlingen, gemenskapen" (källa: länk txt)
"På detta sätt hindras den enskilde presidentens initiativ av valsystemets mekanik, och godtycklighet vid utnämningar förhindras av behovet att vara redo för en motiverad redogörelse vid sina utnämningar" (källa: länk txt)
"Observera att både i Ukraina och i Georgien har USA i förväg tillkännagett vem de erkänner som den verkligt legitima regeringen... På så sätt utses inte bara ledaren utan även folket utifrån. Den del av befolkningen som stödde den kandidat som västvärlden föredrar är "folket", och den del som inte stödde det är inte folket" (källa: länk txt)
"Ni, väljarna, måste genom val frambära den högsta maktens aktningsvärda redskap, framträda för den som sådana redan före er själva i valet" (källa: länk txt)