Var och en av oss strävar efter att finna sann frihet, som går bortom yttre omständigheter och ytliga attraktioner, och öppnar vägen till djup självkännedom och kreativt självuttryck.

Inre frihet: Vägen till självkännedom och kreativitet

Var och en av oss strävar efter att finna sann frihet, som går bortom yttre omständigheter och ytliga attraktioner, och öppnar vägen till djup självkännedom och kreativt självuttryck. I denna strävan är individen aldrig bara en del av samhället, utan ett unikt inre jag fyllt med andlig styrka, kapabel att motstå alla former av påtryckningar.

Sann frihet bygger på förmågan att kontrollera sina naturliga impulser och styra dem i en kreativ riktning. Detta kräver inte bara medvetenhet om och acceptans av den egna autonomin, utan också ständig förbättring, när den skapande energin blir ett instrument för att omvandla lägre instinkter till högre moraliska värden. En sådan process är som två sidor av samma mynt, där självkontroll och etisk orientering blir ett stöd för självförverkligande.

Vägen till inre frihet är dock inte utan kamp – med sina begränsningar, med frusna vanor och uråldriga tabun som samhället påtvingat. Det är hårt arbete med dig själv som gör att du kan övervinna dessa hinder och öppna dörren till en ny nivå av medvetande, där valet verkligen är medvetet och kreativitet blir en integrerad del av livet.

Sammanfattningsvis är det värt att notera att sann frihet först och främst är en konstant process av inre tillväxt, som kräver kärlek, uthållighet och målmedvetet arbete med dig själv. Ett sådant val leder till det faktum att livet får rikedom och mening, vilket hjälper personen att inte bara vara en deltagare, utan en skapare av sitt eget öde.

Vilka kriterier bestämmer individens inre frihet, och vad behöver göras för att uppnå den?

Individens inre frihet bestäms av en persons förmåga att medvetet och kreativt förfoga över sitt väsen och förbli oberoende av både yttre omständigheter och sina egna naturliga böjelser. Kriterierna omfattar bland annat följande aspekter:

1. En person uppfattas som organiskt inkluderad i samhället, men samtidigt är hans intima, inre väsen, självmedvetande och moraliska självuttryck inte underkastade det mekaniska trycket från yttre omständigheter. Som det sägs:
För det andra förstår personalismen inte samhället som ett opersonligt kollektiv och inte som en mekanisk summa av personer, utan som ett slags organisk helhet. Personlighetens inre, innersta väsen, dess självmedvetande med de därav följande moraliska och skapande handlingarna, kan på intet sätt betraktas som en del av samhället. Själva förhållandet mellan individ och samhälle är inte ett yttre förhållande av ömsesidig begränsning, utan ett internt förhållande av komplementaritet.
(källa: länk txt)

2. Ett viktigt kriterium är förmågan att självdisciplinera och kontrollera sina egna drivkrafter. En person bör behärska sina naturliga känslor och önskningar genom frivillig avhållsamhet, vilket gör det möjligt för honom att uppnå makt över känslor och styra dem i en kreativ riktning:
"Personlighetens självkontroll manifesterar sig i två sammanhängande aspekter av dess väsen - naturlig och existentiell - och förutsätter att en person genomför två principer för bildning - asketiska och etiska... Jagets makt över känslor och begär är en väsentlig aspekt av människans självförverkligande."
(källa: länk txt)

3. Essensen av inre frihet manifesteras i individens förmåga att motstå inte bara yttre tryck, utan också sina egna lägre instinkter, och styra dem in i kanalen för skapande och moralisk aktivitet:
"En person kan motsätta sig inte bara den yttre världen utan också sina egna böjelser. Personligheten är inte utmattad av summan av sina inneboende instinkter. Det finns ett visst svårfångat 'plus' – ett mänskligt 'jag' som kan ge en eller annan riktning åt sina instinkter."
(källa: länk txt)

För att uppnå en sådan inre frihet är det nödvändigt att målmedvetet arbeta med dig själv och rikta din kreativa energi på följande sätt:

1. Att inse och acceptera sin inre autonomi, att förstå att sann frihet inte bestäms av yttre omständigheter eller mekanisk underordning, utan är resultatet av inre val och självförverkligande.
"Sann frihet finner man inte när en person måste välja, utan när han har gjort ett val."
(källa: länk txt)

2. En ständig självförvandling genom en dubbel sublimering kommer att krävas: en förvandling av de lägre instinkterna (t.ex. egoism) och en samtidig utveckling av den medvetna friheten hos individen, som är i stånd att underordna sin skapande energi de högsta moraliska värdena.
"Den verkliga sublimeringen måste vara tvåfaldig: sublimeringen av å ena sidan egoismens, erosens o.s.v. lägre instinkter, och å andra sidan sublimeringen av jaget självt, sublimeringen av individens egen medvetna frihet."
(källa: länk txt)

3. Det är viktigt att uppleva en inre kamp med de aspekter av ens natur som kan förvandlas till en form av inre slaveri, och på så sätt övervinna subjektiva hinder:
"Uråldriga tabun omger människan på alla sidor och binder samman hennes moraliska liv. Och för att befria sig från deras makt måste man först inse sig själv som inre fri och först därefter kämpa för friheten. Den inre segern över slaveriet är det moraliska livets huvuduppgift..."
(källa: länk txt)

4. Slutligen, för att uppnå inre frihet krävs ett ständigt kreativt sökande och kärlek till frihet, vilket bör bli ett sant värde för individen:
"Frihet uttrycks mest direkt i kreativitet. Och varje skapare vet av egen erfarenhet hur smärtsam processen att förverkliga kreativitet är."
(källa: länk txt)
samt
"Frihet måste älskas, enligt Beethovens rättesnöre, 'mer än livet'."
(källa: länk txt)

Individens inre frihet är alltså baserad på djup självkännedom, kontinuerligt moraliskt och kreativt självbestämmande, liksom förmågan att kontrollera sina naturliga böjelser och förvandla dem till en kraft för högre, moraliskt berikat självuttryck.

Stödjande citat:
För det andra förstår personalismen inte samhället som ett opersonligt kollektiv och inte som en mekanisk summa av personer. Själva förhållandet mellan individ och samhälle är inte ett yttre förhållande av ömsesidig begränsning, utan ett internt förhållande av komplementaritet. (källa: länk txt)
En människas självbehärskning manifesteras i två inbördes relaterade aspekter av hans väsen – den naturliga och den existentiella – och förutsätter att en person genomför två bildningsprinciper – asketiska och etiska. ... Jagets makt över känslor och begär är en väsentlig aspekt av människans självförverkligande." (källa: länk txt)
"En person kan motsätta sig inte bara den yttre världen utan också sina egna böjelser. Personligheten är inte utmattad av summan av sina inneboende instinkter. Det finns ett visst svårfångat 'plus' – ett mänskligt 'jag' som kan ge en eller annan riktning åt sina instinkter." (källa: länk txt)
"Sann frihet finner man inte när en person måste välja, utan när han har gjort ett val." (källa: länk txt)
"Den verkliga sublimeringen måste vara tvåfaldig: sublimeringen av å ena sidan egoismens, erosens o.s.v. lägre instinkter, och å andra sidan sublimeringen av jaget självt, sublimeringen av individens egen medvetna frihet." (källa: länk txt)
"Uråldriga tabun omger människan på alla sidor och binder samman hennes moraliska liv. ... Den inre segern över slaveriet är det moraliska livets huvuduppgift." (källa: länk txt)
"Frihet uttrycks mest direkt i kreativitet. Och varje skapare vet av egen erfarenhet hur smärtsam processen att förverkliga kreativitet är." (källa: länk txt)
"Frihet måste älskas, enligt Beethovens rättesnöre, 'mer än livet'." (källa: länk txt)