Dold komedi: Att väcka inre skratt
Föreställ dig att skratt inte bara uppstår från ett utstuderat skämt, utan som en manifestation av en långlivad, hemlig gnista av inre humor. Introduktionen av detta fenomen påminner om det ögonblick då humorns mästare inte så mycket skapar något nytt som väcker det som redan var dolt inom oss. Den grundläggande idén är att även om du avslöjar ett "trick" eller avslöjar hemligheten bakom ett skämt, kvarstår den känslomässiga reaktionen – skrattet går bortom den medvetna förståelsen och blir en manifestation av automatik inbäddad i vårt undermedvetna. Denna effekt fräschar upp oss, som om den inre komedin, som befann sig i ett tillstånd av lätt slummer, plötsligt vaknar och ger oss möjlighet att känna glädje och energi. Sammanfattningsvis kan vi säga att humor inte bara är en lek med ord, utan också en fantastisk mekanism som gör att vår inre värld kan komma till liv och glädja oss i de mest oväntade ögonblicken.
Vad kan förklara varför människor som använder humor för att uttrycka sig reagerar med skratt även efter att ha avslöjat skämten?
Människor som använder humor för att uttrycka sig upplever ofta en skrattreaktion även efter att skämtet har avslöjats, eftersom skratt här inte så mycket är resultatet av ett medvetet "skämt" som en manifestation av en intern, redan existerande komedi som helt enkelt råkar vara väckt. Som en källa noterar: "Men när humorns mästare kommer och visar oss komedin, har vi inte känslan av att han godtyckligt har uppfunnit den och poetiserat situationen, utan snarare att han bara har extraherat den: han har redan varit där på egen hand, kanske bara i ett dåsigt tillstånd, och nu har han väckts för att leka och blomma. Om den inre komedin manifesterar sig oväntat, överväldigar skrattet oss helt enkelt." (källa: länk txt)
Denna förklaring antyder att effekten av skratt är relaterad till aktiveringen av någon dold, latent humor som finns i var och en av oss. Även om en person förstår att skämtet har avslöjats och att dess "trick" inte längre är en hemlighet, fortsätter det känslomässiga tillståndet som orsakas av det plötsliga uppvaknandet av inre komedi att påverka honom. Skratt är alltså inte så mycket en reaktion på nyhetens behag eller hemlighetsmakeriet i ett skämt som det är en manifestation av en djupt rotad känslomässig reaktion som kan bestå på grund av dess plötsliga och nästan automatiska natur.
Stödjande citat:
"Men när humorns mästare kommer och visar oss komedin, får vi inte känslan av att han godtyckligt har hittat på den och poetiserat situationen, utan snarare att han bara har extraherat den: han har redan varit här ensam, kanske bara i ett dåsigt tillstånd, och nu har han väckts för att leka och blomma. Om den inre komedin manifesterar sig oväntat, överväldigar skrattet oss helt enkelt." (källa: länk txt)