Tron som ett kraftfullt redskap för att övervinna ödet
I en värld där många människor tenderar att uppfatta ödet som en oföränderlig mening, öppnar tron upp en helt annan horisont för en människa. I stället för att passivitet blir ett sätt att leva, hjälper inre övertygelse till att se på prövningar inte som oundvikliga ödeslag, utan som en möjlighet till personlig tillväxt och aktiv självförbättring.Genom att ta del av den gudomliga försynen får en person modet att vägra att acceptera omständigheterna med svag vilja. Tron blir det inre stöd som gör att du inte bara ödmjukt kan ta emot prövningar, utan också styra dina ansträngningar att övervinna eventuella motgångar i livet. Detta tillvägagångssätt förvandlar livet till en dynamisk process, där varje steg blir ett medvetet bidrag till ens framtid, och att övervinna svårigheter blir andens seger över det till synes oundvikliga ödet.Avvisandet av denna inre resurs berövar en person inte bara förmågan till självförbättring, utan också möjligheten att uppleva sann nåd, eftersom ödet inte kan ändras om det uppfattas som något orubbligt. Tro, å andra sidan, ger kraften att aktivt påverka ens livskurs och rikta alla tillgängliga resurser för att uppnå det viktigaste, vilket utan tvekan leder till att den gudomliga planen bevaras i var och en av oss.
Hur påverkar tron, eller bristen på den, hur vi uppfattar vårt öde och vad kan vi förtjäna om vi lämnar Gud?Tron formar vår uppfattning om ödet och ger en person möjlighet att inte underkasta sig den dystra tanken på en oundviklig dom, utan att bekämpa det till synes oundvikliga i omständigheterna genom ödmjukhet och aktiv självförbättring inom ramen för Guds försyn. Utan tro kan en person acceptera ödet som något förutbestämt och oföränderligt, vilket berövar henne önskan om förändring och personligt ansvar för sitt liv. En av källorna säger:"En del människor uppfattar ödet som en dom: det som är förutbestämt kommer att ske, ingenting kan ändras. Genom att resonera på detta sätt försätter en person sig själv i en undergiven position och försöker inte förändra någonting. Det är ett tillstånd av slaveri, en önskan att göra sitt liv beroende av något som ens liv egentligen inte alls är beroende av. Astrologiska intressen är nu utbredda, och det verkar för människor som om deras öde beror på planeternas rörelser, stjärnvärlden. Många människor förlitar sig bara på sig själva eller på en beskyddare... Och Guds försyn verkar i människornas liv oavsett om människor märker det eller inte." (källa: länk txt)Förkastandet av Gud leder alltså till det faktum att en person berövas möjligheten att uppleva nåd, eftersom han bildar en attityd att allt är förutbestämt och att han inte kan ändra händelsernas gång. Tvärtom, med uppriktig tro lär sig en person inte bara att acceptera sin lott utan också att aktivt styra sina ansträngningar, som det står i följande avsnitt:Men han behöll en orubblig ödmjukhet mitt i dessa katastrofer, han trotsade ödet. Och han besegrade den. En kristen övervinner ödet. Inte absolut: hon ändrar inte färgen på sina ögon, ändrar inte typen av sitt temperament, men hon styr allt som existerar, inklusive kosmiska influenser. Riktar sig mot huvudsaken." (källa: länk txt)Av detta följer att tron inte bara hjälper till att se ödet som en oundviklig dom, utan också ger möjlighet att rikta sina krafter för att övervinna livets prövningar. Om en person avlägsnar sig från Gud, berövas han denna inre resurs av självperfektion och ansvar för sitt liv, vilket i ljuset av Guds försyn kan leda till det faktum att han inte förtjänar nåd och frälsning, utan förblir i ett tillstånd av passivt accepterande av det som är förutbestämt av yttre omständigheter.Stödjande citat:"Vissa människor uppfattar ödet som en mening: det som är förutbestämt kommer att ske, ingenting kan ändras..." (källa: länk txt) Men han behöll en orubblig ödmjukhet mitt i dessa katastrofer, han trotsade ödet. Och han besegrade den. En kristen övervinner ödet..." (källa: länk txt)