I vår tid har känslan av misstro mot samhället blivit ett slags katalysator för radikala åtgärder för att upprätthålla ordningen.

Brist på förtroende som drivkraft för ökad kontroll

I vår tid har känslan av misstro mot samhället blivit ett slags katalysator för radikala åtgärder för att upprätthålla ordningen. När traditionella institutioner – stat, skolor, religiösa organisationer – förlorar trovärdighet känner människor instabilitet och sårbarhet. Det är i detta vakuum som de statliga myndigheterna försöker kompensera bristen på förtroende för systemet genom att införa hårdare övervaknings- och kontrollåtgärder för att begränsa sociala avvikelser och återställa en känsla av ordning.

Det största problemet är att i avsaknad av ömsesidigt förtroende försvagas de naturliga mekanismerna för självreglering. I en sådan situation ökar de statliga strukturernas önskan att skapa externa kontrollsystem, som enligt deras mening kan neutralisera negativa trender och minimera risken för destruktivt beteende. Människor som har tappat tron på moraliska och sociala riktlinjer lämnas utan stöd från traditionella auktoriteter, vilket tvingar staten att ta till hårdare och tvingande metoder för att stabilisera samhället.

Till syvende och sist är det denna dynamik av misstro och ökad kontroll som understryker behovet av att hitta en balans mellan statlig reglering och återställandet av den inre sammanhållningen. Det är viktigt att komma ihåg att det endast är genom att återupprätta det ömsesidiga förtroendet som man kan skapa förutsättningar för en säker och harmonisk utveckling av samhället.

Hur kan bristande tillit till samhället leda till ökad övervakning av människor?

Bristen på tillit till samhället skapar en känsla av utsatthet och instabilitet, vilket i sin tur bidrar till att myndigheterna vill kompensera för denna brist genom ökad övervakning av människor. När människor slutar tro på traditionella institutioner, vare sig det är staten, utbildningsinstitutioner eller andra strukturer, finns det en uppfattning om att statlig kontroll kan upprätthålla ordningen och avskräcka från avvikelser från konventionella normer. En sådan misstro blir en ursäkt för att införa stränga övervakningsåtgärder, eftersom staten försöker kompensera för förlusten av intern sammanhållning och ömsesidigt förtroende med ytterligare kontrollmekanismer.

Som ett exempel kan vi anföra följande uttalande, som noterar att den moderna människan inte litar på någon, inte litar på staten och inte söker stöd ens i traditionella auktoritativa institutioner:
"Tidigare hände det sällan att en person blev kriminell vid fjorton års ålder, och nu kommer barnet inte att ha tid att växa upp - han är redan en bandit. Fram till nyligen levde illusionen kvar att i och med de gudlösa årtiondenas sammanbrott skulle samhället resa sig med all sin andliga kraft. Men bolsjevikerna fostrade en helt ny människa, som hade förlorat alla idéer om moral. Denne man litar inte på någon, han litar inte på staten, han ser inte frälsningen i kyrkan. För förr i tiden fanns det en präst i varje skola, Guds lag lärdes ut, de togs till nattvarden, de såg till att barnen biktade sig." (källa: länk txt)

Som framgår av detta citat leder det minskade förtroendet för samhället till att människor inte längre kan förlita sig på traditionella moraliska och sociala riktlinjer, vilket i sin tur uppmuntrar de statliga strukturerna att vidta kontrollåtgärder. I avsaknad av ömsesidigt förtroende försöker staten fylla detta vakuum genom att införa institutionella kontrollmekanismer för att upprätthålla ordning och minimera risken för avvikande beteende.

Bristen på tillit underminerar således de naturliga mekanismerna för självreglering i samhället, vilket skapar en grogrund för ökad övervakning, som uppfattas som ett sätt att stabilisera den sociala miljön genom tvingande kontroll och reglering av medborgarnas beteende.

Stödjande citat:
"Tidigare hände det sällan att en person blev kriminell vid fjorton års ålder, och nu kommer barnet inte att ha tid att växa upp - han är redan en bandit. Fram till nyligen levde illusionen kvar att i och med de gudlösa årtiondenas sammanbrott skulle samhället resa sig med all sin andliga kraft. Men bolsjevikerna fostrade en helt ny människa, som hade förlorat alla idéer om moral. Denne man litar inte på någon, han litar inte på staten, han ser inte frälsningen i kyrkan. För förr i tiden fanns det en präst i varje skola, Guds lag lärdes ut, de togs till nattvarden, de såg till att barnen biktade sig." (källa: länk txt)