I det moderna sökandet efter andliga betydelser är det lätt att falla för frestelsen att uppfatta Gud genom prismat av rent personlig erfarenhet och känslomässig tillgivenhet.

Frihet eller ego? En ny blick på den universella existensen!

I det moderna sökandet efter andliga betydelser är det lätt att falla för frestelsen att uppfatta Gud genom prismat av rent personlig erfarenhet och känslomässig tillgivenhet. När vår uppfattning om det gudomliga reduceras till "min Gud" riskerar vi att vända trons djup till en återspegling av personliga önskningar, fasthållanden och självcentrering. Ett sådant tillvägagångssätt gör det lätt att glömma Gud som en allomfattande, universell princip, vilket leder till att man går miste om sant andligt innehåll.

Kärnan i detta problem är tendensen till självhävdelse, där dyrkan av Gud blir självförhärligande. I stället för att sträva efter harmoni med den oändliga och universella principen, börjar vi se i det Gudomliga endast en återspegling av våra passioner och behov. Detta utarmar den inre världen och lämnar oss i sökandet efter en instabil mening baserad på personliga ambitioner och begränsade behov.

Sammanfattningsvis är det viktigt att notera att insikten om Gud som en stor, integrerad princip hjälper oss att gå bortom den snäva egocentriska synen på världen. Tvärtom kräver ett sant andligt uppvaknande att man omprövar sin längtan och sina fasthållanden, så att tillbedjan inte är en återspegling av ens eget jag utan en väg till livets oändliga och universella innehåll.

Hur kan en människas syn på Gud återspegla hur den personliga själviskheten yttrar sig?

En individs uppfattning om Gud, när den baseras på snäv, personlig erfarenhet och ett känslomässigt förhållningssätt till det gudomliga, kan vara en återspegling av personlig själviskhet. I denna tolkning uppfattas Gud inte som en universell, objektiv princip, utan som något som tillhör en person personligen – "min Gud". Detta leder till det faktum att sann, universell existens ersätts av projicering av ens egna begär, strävanden och vanor, och som ett resultat förvandlas dyrkan av Gud till dyrkan av sig själv.

Således, som det står i en av källorna: "En person tror bara att han dyrkar Gud, men i själva verket dyrkar han sig själv, sina begär, sina passioner, vanor och tillgivenhet. Han tjänar sig själv, han har allt för sig själv: ett hus för sig själv, och en man för sig själv, och barn, och arbete, och böcker – allt är bara för sig själv, bara för upphöjelsen av sig själv" (källa: länk txt). Det är tydligt här att betoningen på det personliga i relationen med Gud förvandlas till en form av självhävdelse, där den verkliga innebörden av gåvor och relationer förvrängs av självkärlek och ett snävt fokuserat behov av självbekräftelse.

Dessutom, om Gud upphör att uppfattas som en integral, allomfattande princip, utan bara blir en återspegling av personliga behov och strävanden, då blir en persons personliga väsen lidande: "Om det inte finns någon Gud som en allt-i-ett, komplett och harmonisk varelse, om Gud inte är min sista kärlek, är det slutliga målet, föremålet för alla mina strävanden, inte mitt, då finns det ingen min personlighet, den är berövad oändligt innehåll, tom i sina strävanden, fattig i sin ensamhet" (källa: länk txt). Detta uttalande betonar klart att ersättandet av den sanna förståelsen av Gud med en personlig uppfattning av Gud leder till utarmning av den inre världen och ersätter det infinita innehållet i den djupa religiösa erfarenheten med en smal cirkel av själviska idéer.

En individuell uppfattning om Gud kan alltså bli ett uttryck för personlig själviskhet om den bygger på självhävdelse och en önskan att upphöja sitt eget jag i stället för att erkänna och acceptera en objektiv, allomfattande princip som överskrider individuella behov och önskningar.

Stödjande citat:
"Människan tror bara att hon dyrkar Gud, men i själva verket dyrkar hon sig själv, sina begär, sina passioner, sina vanor och fasthållanden. Han tjänar sig själv, han har allt för sig själv: ett hus för sig själv och en man för sig själv, och barn, och arbete, och böcker – allt är bara för sig själv, bara upphöjelsen av sig själv." (källa: länk txt)

"Om det inte finns någon Gud som en alltigenom enhetlig, fullständig och harmonisk varelse, om Gud inte är min sista kärlek, om det slutliga målet, föremålet för alla mina strävanden, inte är mitt, då finns det ingen min personlighet, den är berövad sitt oändliga innehåll, tom i sina strävanden, fattig i sin ensamhet." (källa: länk txt)