I hjärtat av det religiösa tänkandet ligger idén att en människas samvete inte är en tillfällig känsla, utan en integrerad del av den gudomliga ordningen.

Det gudomliga samvetet: En återspegling av de högsta moraliska idealen

I hjärtat av det religiösa tänkandet ligger idén att en människas samvete inte är en tillfällig känsla, utan en integrerad del av den gudomliga ordningen. Ur ett andligt perspektiv ses ansvaret för sina egna handlingar som en levande påminnelse om att moralen bygger på något bortom mänskliga konventioner – en oföränderlig lag som Gud har stiftat. Samvetet är enligt detta begrepp en naturlig återspegling av Guds plan och manifesterar sig i vårt medvetande som en inre riktlinje som hjälper till att skilja mellan gott och ont. Det är genom denna gåva, ingjuten i oss från allra första början, som en person finner möjligheten att komma i kontakt med den högsta moraliska principen och att känna till det sanna syftet som styr hans livsväg. Således ser den troende i samvetet inte bara en intuitiv känsla av ansvar, utan också en levande påminnelse om Guds närvaro, vars visdom och rättvisa sätter normerna för vårt uppförande i denna värld.

Vart kan Guds samvete uppstå ur de religiösa traditionernas synvinkel?

Ur religiös synpunkt betyder begreppet samvete inte så mycket att Gud plötsligt har "förvärvat" något som liknar en mänsklig känsla för moralisk värdering, utan att samvetet är en återspegling av en naturlig, naturlig lag som Gud har stiftat. Det vill säga, samvetet hos en person är en integrerad del av den moraliska ordningen, själva Guds lag, som sätter de storslagna riktlinjerna för tro och moral. En av källorna skriver till exempel:

"Samvetet är ingenting annat än en naturlig eller naturlig lag, därför liknar det Guds skrivna lag. Ty vad Guds lag lär, det lär också samvetet. Guds lag befaller en Gud att veta, och samvetet lär detta..." (källa: länk txt)

Här betonas att samvetet är en integrerad del av den moraliska ordningen, liknande Guds lag, som enligt dessa traditioner fungerar som den högsta vägledningen. En annan källa noterar också att:

"Gud, som skapade människan, planterade ett samvete i hennes själ, så att människan som regel skulle vägledas av det..." (källa: länk txt)

Detta visar att samvetet i det mänskliga sinnet är en gåva från Gud, som återspeglar hans egen moraliska ordning. Således kan man säga att i religiösa traditioner är Guds samvete inte något som utvecklas eller uppstår i honom, utan uttrycker den allra högsta moraliska lag som han upprättar för sin skapelse. En människa, som har ett samvete, har därigenom möjlighet att röra vid Guds avbild och återspegling genom att förstå vad som är rätt och fel, och på så sätt känna igen inte bara sig själv, utan också Skaparen själv.

Stödjande citat:
"Samvetet är ingenting annat än en naturlig eller naturlig lag, därför liknar det Guds skrivna lag. Ty vad Guds lag lär, det lär också samvetet. Guds lag befaller en Gud att veta, och samvetet lär detta..." (källa: länk txt)

"Gud, som skapade människan, planterade ett samvete i hennes själ, så att människan som regel skulle vägledas av det..." (källa: länk txt)