Kärlek är inte bara en känsla av behagliga känslor eller omedelbar sympati, det är ett djupt medvetet beslut att ge sig själv till en annan och sätta dennes intressen framför sina egna.

Den verkliga innebörden av kärlek: Självförnekelse, ansvar och hängive

Kärlek är inte bara en känsla av behagliga känslor eller omedelbar sympati, det är ett djupt medvetet beslut att ge sig själv till en annan och sätta dennes intressen framför sina egna. I vår dynamiska värld upphör kärleken att vara en ytlig känsla, den blir en fråga om konstant självförnekelse, ansvar och uppriktig hängivenhet. Sann kärlek kräver att vi offrar vår egen bekvämlighet och ger upp vår vanliga bekvämlighet för vår älskades välbefinnande. Detta visar sig även i vardagliga bagateller, när det blir en prioritet att ta hand om en närstående, trots trötthet eller personliga önskemål.

En viktig aspekt av sann kärlek är dess motståndskraft mot förändringar och brister, eftersom äkta känslor inte är föremål för flyktiga humörsvängningar. Det är ett medvetet val att finnas där, för att stötta och hjälpa, även när omständigheterna förändras. Kärlek är inte bara en känsla, den upphöjer ansvar för dem vi har valt och blir ett långsiktigt åtagande för vår partner, familj och vårt eget samvete.

Idén om exklusivitet är också viktig, när kärlek ses som något personligt, riktat till en enda unik varelse. Detta är ett tillstånd av frihet där en person förblir trogen mot den utvalda, utan att ersätta känslor med ytliga relationer. Det är i denna form som kärleken får sin kraft, vilket kräver fullständig uppriktighet och enhet med föremålet för tillgivenheten.

Sann kärlek är alltså ett komplext och mångfacetterat koncept som kombinerar emotionellt djup med de etiska principerna om självförnekelse och ansvar. Detta är inte bara nöjet med kommunikation, utan en aktiv önskan att överge dina intressen för harmoni och välbefinnande för din älskade, vilket gör kärlek till en verkligt vital kraft som kan förändra vår verklighet.

Vilka kriterier kan man ta hänsyn till när man definierar begreppet kärlek, och kan en alternativ definition föreslås?

När man definierar kärlek kan man ta hänsyn till flera viktiga kriterier. Först och främst är kärlek inte alls begränsad till trevliga känslor eller en enkel sympatisk attityd, som vi ofta förknippar med orden "kärlek". Sann kärlek kräver enligt ett antal källor en helt annan nivå av självförnekelse och uppoffring. I en av texterna står det till exempel tydligt:

"Jag älskar honom, så jag är redo att tvätta mig, jag är redo att städa upp efter honom, jag är redo att tillbringa trettio år vid hans säng, jag är redo att offra mig själv för honom, jag är redo att ge allt, jag är redo att gå vart som helst." (källa: länk txt)

Den betonar att kärlek innebär en villighet att sätta en annan persons intressen framför ens egen bekvämlighet och till och med sina egna vanor. Detta innebär att sann kärlek manifesteras just i oviljan att bara tillfredsställa sina egna begär, men i den ständiga önskan att ge sig själv, sin energi och styrka för den älskades skull.

En annan viktig aspekt är förmågan att älska trots tillkortakommanden och förändringar i våra känslor. Det räcker inte att bara njuta av kommunikation eller njuta av trevliga framträdanden; Kärlek bör kännetecknas av inre fasthet, när ansvar och hängivenhet kvarstår, trots förändringar i humör eller omständigheter. En av källorna noterar:

"Kärleken är ett ansvar och vår plikt mot dem vi har valt att älska, liksom mot Gud och vårt samvete. Genom att välja våra nära och kära är vi ansvariga för dem." (källa: länk txt)

Denna tanke betonar att kärlek inte bara bygger på känslomässig anknytning, utan också på ett medvetet beslut att vara där, att stödja och ta hand om en annan person.

Kriteriet självförnekelse, som nämndes i ett antal texter, är också en indikator på mogen kärlek. Således manifesteras kärleken genom det ständiga avvisandet av ens egna intressen till förmån för den andres bästa, som till exempel i beskrivningen av moderskärleken:

"En mor älskar sitt barn och avstår därför ständigt: hon vill sova, men hon stiger upp; hon vill lägga sig ner, läsa en bok och hon lagar gröt..." (källa: länk txt)

Detta uttalande visar att kärlek är förknippat med dagliga uppoffringar och en villighet att ge upp personlig bekvämlighet för en älskad persons skull.

Ett annat kriterium är exklusivitet och frihet, när kärleken ses som något personligt och riktar sig till en enda, unik varelse. En av källorna säger:

"Kärleken kan bara vara fri, vilket är anledningen till att Herren skapade människan som en fri varelse... Genom detta känner man igen den sanna kärleken: den som "kan göra det på ett annat sätt" och "kan göra det tillsammans med andra" vet ännu ingenting om kärlek. Kärleken är en utvaldhet, i vilken ofta ingenting känns av utkorelsen." (källa: länk txt)

Sann kärlek tolererar alltså inte splittring eller kompromisser när det gäller föremålet för kärleken, utan kräver fullständig och odelad hängivenhet.

Baserat på dessa kriterier kan vi erbjuda en alternativ definition av kärlek: det är inte bara en känsla eller personlig njutning som vi upplever, utan en komplex attityd som uttrycks i djup självuppoffring, ansvar, hängivenhet och förmågan att ge företräde åt en annan persons behov, även på bekostnad av våra egna önskningar. Kärlek, enligt denna definition, har både en emotionell och en etisk komponent, som kräver konstant självförnekelse och en villighet att ta ansvar för det utvalda.

Stödjande citat:
"Jag älskar honom, så jag är redo att tvätta mig, jag är redo att städa upp efter honom, jag är redo att tillbringa trettio år vid hans säng, jag är redo att offra mig själv för honom, jag är redo att ge allt, jag är redo att gå vart som helst." (källa: länk txt)
"Kärlek är ett ansvar och vår plikt mot dem vi har valt att älska, liksom mot Gud och vårt samvete." (källa: länk txt)
"En mor älskar sitt barn och avstår därför ständigt: hon vill sova, men hon stiger upp; hon vill lägga sig ner... och hon kokar gröt..." (källa: länk txt)
"Kärleken kan bara vara fri, vilket är anledningen till att Herren skapade människan som en fri varelse... Genom detta känner man igen den sanna kärleken: den som "kan göra det på ett annat sätt" och "kan göra det tillsammans med andra" vet ännu ingenting om kärlek. Kärlek är utvaldhet..." (källa: länk txt)