Kraften i riktad uppmärksamhet
I dagens värld, där tankeflödet ständigt kastar nya idéer på oss, blir det särskilt viktigt att förstå exakt hur vårt medvetande fungerar. När vi bestämmer oss för att inte fokusera på en tanke, som att försöka att inte tänka på något särskilt, börjar vi omedvetet fästa vikt vid den. Denna process liknar hur en växt som berövas grundläggande näringsämnen gradvis förlorar sin vitalitet, men om den får ens den minsta portion vård börjar den blomstra och distrahera från det viktigaste.Huvuddelen av studien visar att mind control kräver otrolig viljestyrka och snabba reaktioner: ju tidigare vi rensar bort en tvångsmässig tanke, desto lättare är det för den att förbli i skuggan av vår uppmärksamhet. Ett försök att inte tänka på något kan ha motsatt effekt, eftersom även en kortvarig koppling av sinnet till en undertryckt idé kan leda till att den aktivt börjar "befolka" vårt medvetande, vilket kräver ständig uppmärksamhet och distraherar oss från aktuella frågor. Det är därför många spirituella och psykologiska metoder rekommenderar att man inte ger tankar möjligheten att slå rot och förverkligas, utan fokuserar på det ögonblick då vi verkligen vill vara.Sammanfattningsvis innebär medveten uppmärksamhetskontroll inte att tanklöst ignorera tankar, utan kräver en delikat balans mellan medvetenhet och att aktivt välja vad vi vill ägna tid och energi åt. Genom att bana väg för mental frihet lär vi oss inte bara att förstå oss själva bättre, utan också att skapa förutsättningar för utvecklingen av ett mer stabilt och fokuserat medvetande.
Hur påverkas vårt tänkande och vår uppmärksamhet av att inte medvetet tänka på något (som en isbjörn)?När vi medvetet försöker att inte tänka på något, som en isbjörn, betyder det att vi riktar kontrollansträngningen mot det ursprungliga framträdandet av tanken. Om en tanke uppstår och vi vägrar att gå in i dess diskussion i tid, då är dess inflytande på vår uppmärksamhet minimalt. Men om vi tillåter ens den minsta koppling av sinnet till denna tanke, blir det svårare att helt enkelt "stänga av den". Hur paradoxalt det än kan tyckas så bidrar en sådan process till att uppmärksamheten ofrivilligt naggas fast vid den bortträngda tanken – den fortsätter att "nära" vårt medvetande, på samma sätt som växter livnär sig på jord och fukt.Det kan jämföras med det faktum att om vi medvetet tar vår uppmärksamhet från en tanke så börjar den, likt en växt utan jord, att tyna bort med tiden. Men om vi tillåter ens delvis deltagande av sinnet, blommar tanken ut och distraherar oss från våra nuvarande handlingar och vår omgivning.Stödjande citat:Nu skall jag bara tala om hur sinnets förening med den ena eller andra tanken äger rum i vår själ och hur det är nödvändigt att motstå den. Det är bäst, säger de heliga fäderna, att förkasta en tanke redan från början, när den bara uppstår. Om en tanke precis har börjat avbildas i vårt sinne och vi ännu inte har gått in i en konversation med den och inte har börjat överväga den, då är det lättare för oss att förkasta den... Att ta uppmärksamheten från dem är som att ta bort jorden och fukten som återupplivar dem, från att bara dra tillbaka uppmärksamheten "torkar tankarna gradvis ut". Du har säkert märkt hur en person ibland, när han tänker på något, är så distraherad från omgivningen att han inte hör vad som sägs till honom, eller inte ser något framför sig." (källa: länk txt)