I vår turbulenta värld, där yttre dogmer och normer ofta dikterar hur man ska leva, börjar ett sant uppvaknande inifrån.

Belysning av det inre ljuset

I vår turbulenta värld, där yttre dogmer och normer ofta dikterar hur man ska leva, börjar ett sant uppvaknande inifrån. Den personliga upplevelsen av självmedvetande blir den hemliga uppenbarelse som gör det möjligt för var och en av oss att bli upplyst av ljuset som endast är tillgängligt genom djup inre erfarenhet. Här mäts sanningen inte med objektiva bevis eller accepterade normer – den föds i själva hjärtat och inspirerar oss att kreativt väcka anden och modigt söka efter ett meningsfullt liv.

På denna väg av inre upplysning lär vi oss att se bortom ytliga mått och standarder och inse att sann kunskap är unik för alla. Denna personliga erfarenhet, som har kraften att bryta ner instabilitetens barriärer och skänka visdom, leder oss till frihet, där det yttre behovet av att anpassa sig till gemensamma förväntningar ger vika för sökandet efter egna, unika svar.

På så sätt får var och en av oss möjlighet att öppna upp för det sanna ljuset som ger näring åt vår inre värld och vägleder oss på vägen till personlig transformation. Det är en inbjudan till en djup dialog med oss själva, att acceptera och bejaka den kraft som ger oss inspiration, självförtroende och frihet i varje ögonblick av livet.

Vilken personlig sanning eller tro anser du vara en central princip i ditt liv?

Jag är övertygad om att huvudsanningen i mitt liv inte ligger i yttre dogmer eller bevis, utan i inre uppenbarelse, i självkännedomens förmåga att avslöja det djupa ljus som hjälper mig att övervinna tillvarons instabilitet och leva meningsfullt. För mig är en sann förståelse av sanning en personlig, subjektiv upplevelse som går bortom de vanliga kategorierna av "objektiv" kunskap och blir en djupt individuell upplevelse. Denna sanning kräver inga bevis för andra, den uppenbaras inom en person och inspirerar oss att kreativt väcka anden, vilket ger visdom och frihet.

Stödjande citat:
Sanningen är subjektiv, den är individuell och universell i sin individualitet, den är bortom denna motsättning, den är subjektiv, d.v.s. existentiell, men det skulle vara ännu riktigare att säga att den står bortom motsättningen mellan det subjektiva och det objektiva. Sanningens universellt förpliktande natur hänför sig endast till den socialiserade sidan av Sanningen, till förmedlingen av Sanningen till andra. Sanning är en egenskap, och därför är den aristokratisk, som vilken kvalitet som helst. Det är helt fel att säga att endast det som är obligatoriskt är Sanningen. Sanningen kan bara uppenbaras för en person och förnekas av resten av världen, den kan vara profetisk, men profeten är alltid ensam. Och samtidigt existerar Sanningen inte specifikt för den kulturella eliten, det är samma lögn som den demokratiska förståelsen av Sanningens kvalitet. Alla är kallade att kommunicera med Sanningen, den finns för hela världen. Men den uppenbaras endast under vissa andliga, intellektuella och kulturella betingelser." (källa: länk txt, sida: 14)

En 'sanning' som kan leda till livets undergång, en sanning som underminerar själva grundvalarna för vårt väsen, en sådan sanning i någon annan, mer väsentlig mening, är inte sanning alls. I sin grundläggande, primära betydelse är sanningen inte en yttre uppenbarelse av verkligheten genom vårt tänkande, utan en sådan självuppenbarelse eller uppenbarelse i vårt självmedvetande, genom vilken vi övervinner vårt väsens osäkerhet och förenar oss med den sanna verkligheten inifrån. Sanning är gemenskap med ljuset, den inre upplysningen av vårt medvetande, som uppenbarar för oss det riktiga, meningsfulla, "sanna" livet. (källa: länk txt)