Hjärtats djup: Essensen av det verkliga jaget

Inom var och en av oss finns en kraftfull källa till liv, från vilken våra sanna önskningar flödar och vår unika essens bildas. I djupet av våra hjärtan finns det inte bara tillfälliga impulser, utan långsiktiga ambitioner som avgör vilka vi är och vad vi strävar efter. Det är intern självobservation som hjälper oss att känna igen dessa impulser utan att ge efter för ytliga tillfälliga tankar eller externa influenser.

När vi utforskar vårt inre utrymme inser vi att våra verkliga önskningar inte är abstrakta drömmar, utan djupa impulser som kan vägleda oss och sätta tonen för hela vår existens. Dessa är ambitioner som kommer från en persons hjärta och går tillbaka till källorna till hans livsenergi. De är så kraftfulla att de formar vår personlighet, vilket gör att vi kan hålla fast vid våra övertygelser även när världen dikterar andra normer.

Samtidigt är självkännedom och självbestämmande den grund på vilken vår inre integritet byggs. Den verkliga essensen kräver ingen yttre bekräftelse; Den existerar på egen hand, är autonom och oberoende av utomståendes bedömningar. När vi omfamnar våra djupaste önskningar får vi förtroende för vilka vi är, vilket gör att vi harmoniskt kan koppla ihop den inre sanningen med den yttre manifestationen av att vara.

Att fördjupa sig i en värld av inre djup öppnar alltså upp en möjlighet för oss att ompröva meningen med livet. Våra önskningar, som en livgivande kraft, tillåter oss inte bara att drömma om det bästa, utan också att bygga våra liv i enlighet med sanna värderingar och bilda en unik och originell personlighet.

Hur definierar du dina sanna önskningar och essensen av dig själv?

När vi bestämmer våra sanna önskningar och essensen av oss själva är det viktigt att förlita oss på inre djup och självobservation, där våra ambitioner inte är begränsade till flyktiga tankar eller yttre influenser. Våra sanna önskningar kommer från hjärtat och eftersom de är djupare än vanlig fantasi och förnuft formar de vår unika personlighet. Det vill säga, vi har ambitioner som inte bara bestämmer vad vi vill ha, utan också vad vi verkligen är.

Som en källa noterar:
"Vi vill ha ett paradis där det varken finns död eller tristess; Vi kan inte föreställa oss det. Hur kan vi vilja något som inte går att föreställa sig? Våra önskningar är mycket djupare än fantasi och tanke; Hjärtat är djupare än sinnet. "Ditt hjärta är bevarat mest av allt, för i det finns livets källor"... Vi är inte bara vad vi är, utan också vad vi vill." (källa: länk txt)

Samtidigt definieras jagets essens som något oberoende och självbestämmande, som existerar i sin inre integritet, utan behov av extern bekräftelse. Det betyder att den sanna essensen inte bara återspeglar varat, utan i sig själv redan är en självständig, självbestämmande grund för vår existens. Som det sägs i en annan källa:
"Dessa tre dialektiska moment. Men livets väsen ligger i självuppfattningen, i självreferensen, i för-sig-varat. Om det förhåller sig så, så är det klart att de tre moment som vi har antytt (med senare modifikationer) endast talar om existensen av väsendet helt enkelt, om varat i sig självt, i sig självt. Och det är nödvändigt, att de också äro moment för sig självt, d.v.s. att ordets väsen står i samband med sig självt. (källa: länk txt, sida: 100)

Sanna önskningar för mig är alltså interna, djupa impulser som kommer från hjärtat, som inte bara bestämmer våra ambitioner, utan också lägger grunden för bildandet av vår unika essens. Essensen är i sin tur något oberoende och självbestämt, som inte kräver yttre erkännande för sin självhävdelse, utan existerar i fullständig harmoni med varandets inre sanning.

Stödjande citat:
"Vi vill ha ett paradis där det varken finns död eller tristess; Vi kan inte föreställa oss det. Hur kan vi vilja något som inte går att föreställa sig? Våra önskningar är mycket djupare än fantasi och tanke; Hjärtat är djupare än sinnet. "Ditt hjärta är mycket vakat, ty i det finns livets källor", säger Salomo (Wis 4:23). Hjärtat är vår kärna, vår rot, allt vi gör kommer från det. Där bestämmer vi vad meningen med vårt liv är, för våra djupaste önskningar formar oss, etablerar vår unika personlighet. Vi är inte bara vad vi är, utan också vad vi vill." (källa: länk txt)

"Dessa tre dialektiska moment. Men livets väsen ligger i självuppfattningen, i självreferensen, i för-sig-varat. Om det förhåller sig så, så är det klart att de tre moment som vi har antytt (med senare modifikationer) endast talar om existensen av väsendet helt enkelt, om varat i sig självt, i sig självt. Och det är nödvändigt, att de också äro moment för sig självt, d.v.s. att ordets väsen står i samband med sig självt. (källa: länk txt, sida: 100)