I en värld där alla strävar efter ett lyckligt liv verkar tanken på att få tillfredsställelse från andras lidande inte bara tvivelaktig, utan också moraliskt destruktiv.

Spår av smärta på vägen till lycka

I en värld där alla strävar efter ett lyckligt liv verkar tanken på att få tillfredsställelse från andras lidande inte bara tvivelaktig, utan också moraliskt destruktiv. Redan från början är det uppenbart att sökandet efter välbefinnande baserat på andras smärta förstör grunden för mänskliga värden och underminerar själva grunden för samhället.

I nutida diskussioner betonas det ofta att framgång som uppnås på bekostnad av någon annans olycka berövas sann andlig renhet och inte kan betraktas som verklig lycka. De etiska val som görs av en person som sätter någon annans öde på spel återspeglar en inre nedbrytning som i slutändan har en negativ inverkan på det kollektiva välbefinnandet. I en tid då även små orättvisor kan eskalera till tragiska sociala konflikter blir det ännu tydligare att personlig lycka som bygger på andras lidande leder till förstörelse av det moraliska klimatet och ger upphov till djupa sociala sår.

Ett sådant synsätt går stick i stäv med de ideal om kärlek och medmänsklighet som vårt samhälle bygger på. Att vägra dra nytta av andras smärta är inte bara ett val, utan en plikt mot sig själv och framtida generationer. Och även om frestelsen kan vara stor, uppnås sann fullkomlighet när alla strävar efter harmoni, inte på bekostnad av någon annans olycka, utan genom ömsesidig respekt och stöd.

Sammanfattningsvis kan vi lugnt säga att sann lycka ligger i att skapa en värld baserad på moraliska värden och rättvisa, där alla har en chans till full utveckling utan andras smärta. Kämpa för ett sådant liv, för det är bara då som vårt samhälle kommer att kunna få verklig styrka och stabilitet.
Är det etiskt och hållbart att bygga sin egen lycka på andras olycka, och vilka konsekvenser kan det få?
Svar:

Faktum är att idén om att bygga sin egen lycka på andras lidande ses som etiskt oacceptabelt och moraliskt instabilt. I de reflektioner som citeras betonas att ett sådant tillvägagångssätt förstör grunden för mänsklig dygd och leder till tragiska konsekvenser för samhället som helhet.

I en av texterna står det till exempel:
"En människa med evangelisk allmänsklig kärlek kan inte bygga sin lycka på en annans olycka. ... Och därför är det bara han som måste vanäras, vanhedras och torteras, och på denna vanärade gamle mans tårar måste han resa din byggnad!

Skulle du gå med på att vara arkitekt för en sådan byggnad på det här villkoret?

" (källa: länk txt).
Detta citat illustrerar tydligt idén att lycka som baseras på någon annans smärta förlorar sin moraliska renhet och får dig att tänka på rättvisan i detta tillvägagångssätt.

Vidare, för att utveckla denna idé, säger en annan källa:
"En kristen kan inte bygga sin lycka på en annans olycka. ... Nej; den rena ryska själen bestämmer sig på följande sätt: "Låt mig ensam förlora lyckan, låt min olycka vara oändligt mycket större än den gamle mannens olycka ... Jag vill inte vara lycklig genom att förstöra någon annan!'" (källa: länk txt).
Den betonar att sanna moraliska val kräver att man avstår från att uppnå personligt välbefinnande på bekostnad av andras lidande, även om konsekvenserna av att göra det verkar minimala när det gäller personlig vinning.

En viktig punkt om konsekvenserna av ett sådant tillvägagångssätt för samhället missas inte heller. En av källorna hävdar:
Så är det i revolutionen: nu ska vi döda alla dessa människor och börja ett bra liv. ... Därför att ondska, orättvisor och mord har kommit in i varje familj, i varje hem. Nu har barnen redan börjat hämnas på vuxna, döda mammor, pappor, mormödrar..." (Källa: länk txt).
Detta citat visar att försök att bygga lycka på ondska, våld och förnedring oundvikligen leder till förstörelse av samhällets moraliska grund och djupa sociala sår, som med tiden förvandlas till katastrofala konsekvenser.

Slutligen, med betoning på moralisk utvärdering, noterar en annan tänkare:
"Njutning kan vara fult och omoraliskt, lycka kan vara skamligt och lidande är moraliskt värdefullt och tappert. Det mål som etiken söker är inte människors empiriska lycka, utan deras ideala moraliska perfektion. Därför... Lyckan i sig är underkastad moralisk bedömning..." (källa: länk txt).
Av detta följer att den lycka som uppnås genom att räkna lidandet inte kan anses vara sann, eftersom den oundvikligen är ovärdig ur moralisk synpunkt.

Således kan vi dra slutsatsen att bygga sin egen lycka, att använda någon annans olycka som grund, är ett etiskt felaktigt val som inte bara underminerar det moraliska värdet av personlig lycka, utan också medför allvarliga konsekvenser för social rättvisa och samhällets stabilitet.

Stödjande citat:
"En människa med evangelisk allmänsklig kärlek kan inte bygga sin lycka på en annans olycka. ...

Skulle du gå med på att vara arkitekt för en sådan byggnad på det här villkoret?

" (källa: länk txt)

"En kristen kan inte bygga sin lycka på en annans olycka. ... Jag vill inte vara lycklig genom att förstöra för någon annan!" (källa: länk txt)

"Så är det i revolutionen: ... Nu har barnen redan börjat hämnas på vuxna, döda mammor, pappor, mormödrar..." (källa: länk txt)

"Njutning kan vara fult och omoraliskt, lycka kan vara skamligt, ... Lyckan i sig är underkastad moralisk bedömning..." (källa: länk txt)