Medvetandet om Gud som Edins helhet

Föreställ dig en värld där varje partikel av varande är vävd till ett enda, oskiljaktigt medvetande. Denna metafor avslöjar idén att vi existerar i flödet av gudomlig sömn, som är grunden för evigheten. I denna vision framstår universum som ett organiskt system, där individuella skillnader upplöses i en djup känsla av en enda källa.

Den grundläggande idén är att så länge Guds "sömn" varar, förblir allt liv, inklusive vi, oupplösligt förbundet med detta universella medvetande. Som delar av en enda dröm får vi mening och helhet och blir en del av en stor ström där gränserna mellan det individuella och det allmänna, det temporära och det eviga suddas ut. Här är varje partikel, varje tanke och varje ögonblick sammanflätade i en kraftfull enhet, som betonar den oundvikliga sammansmältningen av individualitet med kosmisk verklighet.

Sammanfattningsvis uppmuntrar konceptet att leva inom Gudsmedvetande en meningsfull uppfattning om vår existens i universum. Denna energi av enhet påminner oss om att i den stora drömmen om Evigheten, smälter allt samman till ett, där var och en av oss spelar en unik roll i den gudomliga verklighetens stora dans.

Hur kan vi tolka idén att vi lever i Gudsmedvetande medan Hans Dröm varar för evigt?

Idén "att vi lever i Guds medvetande medan hans sömn varar i evighet" kan förstås som en metafor enligt vilken världens och dess invånares existens är att allt som existerar är i en enda, integrerad verklighet, genomsyrad av gudomligt medvetande. Detta koncept innebär att medan framtiden (evigheten) definieras genom ett tillstånd som kan jämföras med den omedvetna men allt uppslukande drömmen om Gud, så existerar allt varande, inklusive oss, inom denna känsla eller medvetande om Gud. Med andra ord får vår existens mening och integritet just i det tillstånd då vi är en del av en enda ström av gudomlig verklighet, precis som alla element i en dröm smälter samman till en enda bild.

Detta synsätt föreslår att individualitet och olikhet upphör att spela en avgörande roll när universum uppfattas som en enda organism, där varje partikel är kopplad till källan till allt liv. Så länge som Guds "dröm" fortsätter, och fungerar som ett löfte om enhet och beständighet, lever, andas och har vi – som dess projektion eller manifestation – vår varelse i detta oändliga och allomfattande medvetande.

Stödjande citat:
"Det verkar som att det är allt, slutet på vår resa är nära. Och i medvetandet finns bara en vag tanke, och ibland en klar sådan: i Evigheten är allting ett, allting kommer att vara detsamma där, lika, hela summan, alla dagar på alla nivåer. När det finns en stor eld kommer den också att rinna ut, smälta samman till en, verkar det som, till en limmad massa. Jag kunde inte se allt detta, jag var orubblig, för en gång, när jag fortfarande var en pojke, insåg jag att det är möjligt att lura evigheten bara genom att gissa att vi lever i Herrens medvetande, medan hans dröm varar i evighet." (källa: länk txt)

Medvetandet om Gud som Edins helhet

Hur kan vi tolka idén att vi lever i Gudsmedvetande medan Hans Dröm varar för evigt?

5102510151005099509850975096509550945093509250915090508950885087508650855084508350825081508050795078507750765075507450735072507150705069506850675066506550645063506250615060505950585057505650555054505350525051505050495048504750465045504450435042504150405039503850375036503550345033503250315030502950285027502650255024502350225021502050195018501750165015501450135012501150105009500850075006500550045003