Övergången från det potentiella till det verkliga: Att bli kreativ

I den moderna filosofiska och vetenskapliga diskursen uppstår en spännande fråga: hur framträder något konkret ur något icke-existerande?

Vi står inför den skenbara paradoxen att för att något ska kunna ta plats måste det redan existera, men det är denna process av oväntad födelse av ett nytt faktum, en ny sorts vara, som ligger till grund för världens utveckling. Denna idé betonar att evolutionen oundvikligen innebär en övergång från potentialitet, där något bara är möjligt, till faktisk verklighet, där den intar sin egen plats.

Även om behovet av existens kräver någon form av visshet, visar denna dynamiska omvandlingsprocess att världen ständigt förbättras: det gamla ger vika för det nya och potentialen tar en konkret form. Denna övergång, trots dess skenbara motsägelser, representerar en sann kreativ handling, där den initiala osäkerheten gradvis omvandlas till en stabil verklighet. Och om den moderna vetenskapen fokuserar på den ständiga framväxten av nya och perfekta former, så finns det bakom denna utveckling en djup filosofisk idé – möjligheten att något uppstår från till synes icke-existens genom den inre dynamiken av potentialen, som finner sitt förkroppsligande.

Därför är det säkert att säga att denna process inte bara är en grundläggande mekanism för evolution, utan också en källa till oändlig kreativ inspiration. En värld full av möjligheter tvingar oss alltid att förstå att förändring alltid är en rörelse från det möjliga till det verkliga, från dröm till förverkligande.
Hur kan det uppstå något som inte fanns tidigare?
Svaret kan förstås genom övergången från ett potentiellt tillstånd till ett verkligt. I ett av uttalandena ges idén att för att något ska kunna ta en plats måste det redan vara, det vill säga existera, och därför är uppkomsten av ett nytt, tidigare icke-existerande objekt ett slags paradox: om det inte fanns, så skulle det inte kunna uppta en plats, och för att kunna inta en plats måste det redan existera. I ett citerat stycke sägs det till exempel:

"Det som inte fanns tidigare tog trots allt ingen plats, för för att kunna ockupera det måste du vara det. Å andra sidan kan den som existerar i verkligheten inte begränsas av bäraren, inte heller av något annat. Den existerar av sig själv. Det återstår att anta att han är [här] för sig själv. Men hur kan något föda sig självt? Och hur kan en varelse placera sig själv som existerande?" (källa: länk txt).

En annan uppfattning betonar, att det under betingelserna för världens allmänna utveckling ständigt uppstår nya, tidigare frånvarande fakta eller existensformer. Om vi betraktar utvecklingens dynamik som uppkomsten av mer fulländade företeelser som ersätter de gamla, så innebär själva evolutionsprocessen det ögonblick då något som inte existerade tidigare framträder. Detta uttrycks på följande sätt:

"Inom den moderna vetenskapen är hypotesen om utveckling allmänt accepterad. Om man säger, att världen ständigt går framåt, så är det tydligen erkänt, att nya och bättre fakta ständigt framträder, att bättre och fullkomligare slags tillvaro uppstår i stället för de sämre och otillräckliga. ... Men om vi erkänner detta, känner vi i själva verket igen uppkomsten ur ingenting, eftersom något blir till som inte existerade tidigare" (källa: länk txt).

Således kan man säga att något kan uppstå ur icke-existens genom övergången av dess potentialitet till verklighet. Det vill säga, det finns en värld av möjligheter i världen som, när den förverkligas, förvärvar verklighet och därmed eliminerar den tidigare osäkerheten. En sådan omvandling förutsätter närvaron av en inre dynamik, inom ramen för vilken en potential som tidigare inte uttryckts som en konkret varelse blir ett fenomen som upptar en plats i den existerande världen. Detta är en akt av kreativ övergång, där det tidigare frånvarande får möjlighet att förkroppsligas i verkligheten, trots den skenbara paradoxen i själva processen.

Stödjande citat:
"Det som inte fanns tidigare tog trots allt ingen plats, för för att kunna ockupera det måste du vara det. Å andra sidan kan den som existerar i verkligheten inte begränsas av bäraren, inte heller av något annat. Den existerar av sig själv. Det återstår att anta att han är [här] för sig själv. Men hur kan något föda sig självt? Och hur kan en varelse placera sig själv som existerande?" (källa: länk txt)

"Inom den moderna vetenskapen är hypotesen om utveckling allmänt accepterad. Om man säger, att världen ständigt går framåt, så är det tydligen erkänt, att nya och bättre fakta ständigt framträder, att bättre och fullkomligare slags tillvaro uppstår i stället för de sämre och otillräckliga. ... Men om vi erkänner detta, känner vi i själva verket igen uppkomsten ur ingenting, eftersom något framträder som det som inte existerade tidigare" (källa: länk txt)