I en värld där varelser och idéer ständigt analyseras och förändras, stiger begreppet "absolut" till en piedestal av obestridlig identitet.

Ultimat individualitet: Den ultimata perfektionen

I en värld där varelser och idéer ständigt analyseras och förändras, stiger begreppet "absolut" till en piedestal av obestridlig identitet. Denna idé säger att varje sak, fenomen eller kvalitet har en unik kärna som inte kan reduceras eller brytas ner i sina beståndsdelar. Denna holistiska enhet går bortom den vanliga erfarenheten och tar formen av ett ideal, där varje detalj är en oföränderlig och unik del av den övergripande bilden av perfektion.

Kärnan i denna idé är önskan att se saker exakt som de är – utan att lägga till extra lager som stör den sanna essensen. Det ideala tillståndet blir inte bara en teoretisk modell, utan en dynamisk kraft som kan ange riktningen för den empiriska kunskapen. Den visar hur det är möjligt att vara både tidlös och kopplad till verkligheten, och betonar vikten av den orubbliga grund som vår idé om perfektion vilar på.

Sammanfattningsvis är absolut individualitet inte bara en egenskap, utan en kritisk referenspunkt som påminner oss om den ultimata och självtillräckliga essensen av varje sak. I denna enhet ligger kraften att förändra vår syn på ideal, vilket öppnar upp nya horisonter för sökandet efter sanning och harmoni.

Vad menas med "absolut" och hur relaterar det till ett idealtillstånd eller en idealkvalitet?

Begreppet "absolut" i detta sammanhang indikerar den obestridliga, självtillräckliga unikheten och integriteten hos ett ting, som inte kan reduceras till något annat. Med andra ord, när det sägs att något existerar "absolut", är det underförstått att dess individualitet eller essens (vad det är i sig självt) utesluter varje sammanträffande med något annat, samtidigt som det förblir oföränderligt och oåterkalleligt. En av källorna säger till exempel:

Allt som existerar och inte existerar, det verkliga och det tänkbara, det möjliga och det omöjliga, det nödvändiga och det tillfälliga – kort sagt, allt som existerar är absolut individuellt. Den absoluta individualiteten hos ett ting, eller tinget självt, utesluter varje sammanträffande med någonting. Själva tinget eller ett tings absoluta individualitet är absolut outsägligt. Dessa tre teser bevisas med de enklaste medel. Låt oss ta den första tesen. Allt är individuellt, d.v.s. omöjligt att reducera till något annat." (källa: länk txt)

I förhållande till det ideala tillståndet eller kvaliteten betonar detta begrepp just den fullständighet och helhet som går bortom gränserna för den vanliga empiriska erfarenheten. Det ideala tillståndet förstås som något som samtidigt överskrider emiria, samtidigt som det förblir grunden för empirisk kognition. Det vill säga, idealet kännetecknas av sin förmåga att samtidigt vara tidlöst och förutsägbart inom ramen för erfarenheten, och uttrycka absolut enhet eller fullständighet. Detta visar sig i det faktum att inte bara empiriskt observerbara egenskaper är meningsfulla, utan själva idén om perfektion förutsätter existensen av den mycket absoluta, självtillräckliga grundvalen som vår syn på idealiteten strävar mot:

Det oändliga framåtskridandets ideal är inget undantag, eftersom infiniteten endast bekräftas i formeln, medan det ideella tillståndet självt ofrivilligt anses empiriskt begränsat: den potentiella infiniteten av närmande till idealet är förenad med den oigenkännliga relativiseringen av idén om verklig oändlighet. Den oundvikliga relativiseringen av idealet är den grundläggande bristen i alla tre begreppen, som i varierande grad är uppenbar i vart och ett av dem. Den är så uppenbar i den andra, som försöker identifiera den ideella staten med den nuvarande, att den inte uttrycks i sin rena form: nuet erkänns som början till den ideella staten. ... Det ideala tillståndet uppfattas som något som överskrider det empiriska och samtidigt empiriskt påbörjar det. (källa: länk txt)

Begreppet "absolut" innebär således att ett ting eller en kvalitet har en oskiljaktig och slutlig originalitet, vilket utesluter möjligheten till uppdelning eller reduktion i sammansatta empiriska attribut. Och i det ideella tillståndet är det denna absoluta fullständighet, denna helhet, som är måttet på fullkomlighet – ett tillstånd där det inte finns några motsägelser och där den empiriska kvaliteten får sin slutliga form, förblir oförändrad och självtillräcklig.

Stödjande citat:
Allt som existerar och inte existerar, det verkliga och det tänkbara, det möjliga och det omöjliga, det nödvändiga och det tillfälliga – kort sagt, allt som existerar är absolut individuellt. Den absoluta individualiteten hos ett ting, eller tinget självt, utesluter varje sammanträffande med någonting. Själva tinget eller ett tings absoluta individualitet är absolut outsägligt. Dessa tre teser bevisas med de enklaste medel. Låt oss ta den första tesen. Allt är individuellt, d.v.s. omöjligt att reducera till något annat." (källa: länk txt)

Det oändliga framåtskridandets ideal är inget undantag, eftersom infiniteten endast bekräftas i formeln, medan det ideella tillståndet självt ofrivilligt anses empiriskt begränsat: den potentiella infiniteten av närmande till idealet är förenad med den oigenkännliga relativiseringen av idén om verklig oändlighet. ... Det ideala tillståndet uppfattas som något som överskrider det empiriska och samtidigt empiriskt påbörjar det. (källa: länk txt)