Negativa erfarenheter av psykoterapi: När gränserna för ansvar suddas

I den moderna världen spelar den korrekta ansvarsfördelningen i förhållandet mellan kunden och specialisten en avgörande roll. Om psykologen misslyckas med att etablera tydliga gränser och använder ett standardiserat, ytligt tillvägagångssätt kan detta leda till att patienten känner sig obemärkt och föräldralös när det gäller att lösa sina egna problem. En sådan diskrepans mellan förväntningar och verklighet undergräver inte bara det individuella förtroendet, utan påverkar också bilden av hela yrkeskåren negativt.

När en klient står inför en situation där hans personliga upplevelse upplevs kortfattat, och ansvaret för att fatta viktiga beslut delvis flyttas över till specialisten, uppstår en känsla av hopplöshet. I detta sammanhang är det ytterst viktigt att en professionell skapar förutsättningar för förtroendefull interaktion, där ansvaret delas upp i tydliga zoner. Utan detta kan även en kortvarig negativ upplevelse vända sig bort från vägen till positiv förändring, vilket omformar uppfattningen om hela systemet för psykologisk assistans.

Att etablera sunda gränser och en uppmärksam inställning till klientens upplevelser är alltså inte bara en professionell plikt, utan grunden för ett framgångsrikt samarbete. Endast med en balans mellan ansvar mellan konsulten och kunden kan du hoppas på ett verkligt och stabilt förtroende som hjälper dig att övervinna kriser och hitta vägen till positiva förändringar.

Hur kan en negativ upplevelse av interaktionen med en psykolog påverka den övergripande tilliten till denna profession?

En negativ upplevelse av interaktion med en psykolog kan inte bara lämna obehag för en individ, utan också minska den övergripande nivån av förtroende för professionen som helhet. När det finns en situation där psykologen inte etablerar en tydlig ansvarsfördelning eller använder standardiserad, ytlig logik, kan klienten känna att hans upplevelser ignoreras eller trivialiseras. Detta leder till en känsla av att den professionella inte kan ge riktigt tillräcklig hjälp, vilket innebär att du i ett kritiskt ögonblick inte bör förvänta dig hjälp.

En av utdragen i den länk txt filen betonar till exempel:
"Den viktigaste förutsättningen för interaktionen mellan konsulten och psykologen är behovet av en strikt ansvarsfördelning mellan dem. Den överväldigande majoriteten av klienterna förväntar sig att psykologer och psykoterapeuter inte bara ska delta i att lösa deras problem, utan också försöka flytta över ansvaret för det kommande valet till dem. En av förutsättningarna för att psykoterapin ska lyckas är att man etablerar ansvarsgränser mellan rådgivaren och klienten.
(Källa: länk txt)

Det kan ses här att om psykologen misslyckas med att organisera ett utrymme för tillitsfull interaktion och etablera tydliga gränser för sitt ansvar, kan en negativ upplevelse bilda en känsla av hopplöshet och misstro mot möjligheten att få professionellt stöd. En sådan uppfattning börjar naturligtvis sprida sig och devalvera hela praxisen, när klienten redan förknippar den dåliga erfarenheten med bristerna i systemet som helhet. Ett sådant intryck är särskilt farligt när en person känner att det är hans personliga mått på ansvar för livsbeslut som ignoreras eller ersätts av specialistens mekanistiska tillvägagångssätt.

Negativ interaktion, där klienten känner en oacceptabel blandning av ansvar, missförstånd eller otillräcklig empati, är därför fylld med förlust av förtroende inte bara för en viss specialist, utan också för psykologyrket som helhet.

Stödjande citat:
"Den viktigaste förutsättningen för interaktionen mellan 'konsulten-psykologen' är behovet av en strikt avgränsning av ansvaret mellan dem..." (källa: länk txt)