I den moderna världen försöker vår perception oundvikligen hitta en enda, allomfattande stödpunkt som hjälper oss att ordna den oändliga variationen av yttre fenomen.

Absolut enhet: Mångfald och ordning kolliderar

I den moderna världen försöker vår perception oundvikligen hitta en enda, allomfattande stödpunkt som hjälper oss att ordna den oändliga variationen av yttre fenomen. Vi söker intuitivt efter en ultimat sanning som kan ge struktur och stabilitet till kaotiska data och förvandla ett komplext informationsflöde till begripliga kategorier.

Ett sådant tänkande, med dess självförtroende och praktiska egenskaper, gör kognitionsprocessen mer hanterbar, men berövar den inte det filosofiska djupet. När vi försöker reducera all mångfald till en enda bild har vi ett verktyg för att systematisera kunskap, men samma verktyg kan neutralisera de nyanser och nyanser som utgör verklighetens essens. Idén om det absoluta, som är en symbios mellan det ideala och det verkliga, hjälper vårt medvetande att finna den oföränderliga grund som ger en känsla av ordning även i en värld av förändring.

Sammanfattningsvis fungerar absolut enhet som en kraftfull guide i kognitionsprocessen: den förenar tanke och varande och inspirerar oss att söka efter grundläggande sanningar. I denna strävan efter ordning i mångfalden ligger både dess inspirerande kraft och risken att förlora de subtila kanter av verkligheten som gör vår värld verkligt mångfacetterad.

Varför tenderar många människor att uppfatta fenomen på ett absolut sätt, och hur påverkar detta deras uppfattning av världen?

Många människor tenderar att uppfatta fenomen på ett absolut sätt eftersom vårt tänkande är oupplösligt kopplat till idén om världens enhet och integritet. Vårt medvetande har alltid i åtanke en viss slutlig, ovillkorlig referenspunkt, som förenklar och strukturerar uppfattningen av yttre fenomen, vilket gör att vi omedelbart kan hänföra dem till fasta kategorier. Denna uppfattning innebär att allt vi möter måste passa in i en gemensam enhet någonstans, även om världen i själva verket är full av nyanser och mångfald.

Som det står i en av källorna: "Det Absoluta är ofrånkomligt från varje världsåskådning. Människan har alltid, i alla sina bedömningar, handlingar och känslor, "det Absoluta i åtanke" (källa: länk txt). Detta innebär att i hjärtat av den mänskliga kognitionen ligger tendensen att i fenomenen söka efter en viss yttersta grund, den mycket "absoluta" sanning som bestämmer sanningen och verkligheten om allt omkring oss.

Också den filosofiska förståelsen av begreppet det absoluta säger att "det absoluta, som är enheten av tanke och vara, är därmed något ovillkorligt förenat, och dess begrepp (absoluthetens begrepp) är samtidigt dess särskilda, d.v.s. formen för dess vara" (källa: länk txt, sid: 367). Som en fortsättning på denna tanke fastslås det vidare att "Den absoluta enheten av tanke och vara, ideal och verklig, är den eviga formen av det absoluta, identisk med dess väsen, det vill säga det absoluta självt" (källa: länk txt, sida: 368). Således är idén om det absoluta inte bara ett teoretiskt koncept, utan blir en integrerad del av hur en person strukturerar sin vision av världen. Detta leder till att skillnader och motsättningar sedan försvinner eller försonas inom ramen för en slutlig bild – bilden av det Absoluta.

Detta sätt att tänka gör det lättare att hitta och systematisera kunskap, vilket ger en känsla av ordning och stabilitet i en värld som vid första anblicken kan verka kaotisk och full av förändring. En sådan absolut vision kan dock förvränga verklighetens nyanser och reducera en komplex variation till ett enda schema.

Stödjande citat:
Dessa är alla bedragare som gör anspråk på det Absolutas tron. Det absoluta kan inte elimineras från någon världsåskådning. Människan har alltid, i alla sina omdömen, handlingar och känslor, "i åtanke" det Absoluta. (källa: länk txt)

"Begreppet det absoluta innefattar i varje fall att det omfattar den ideala och verkliga sidan av varat, eller tänkandet och varat, och är enheten av de två. Det absoluta, som är tankens och varats enhet, är därmed något ovillkorligen förenat, och dess begrepp (absoluthetens begrepp) är samtidigt dess särskilda, d.v.s. dess varats form. (källa: länk txt, sida: 367)

"Tankens och varats absoluta enhet, det ideella och det verkliga, är det absolutas eviga form, identisk med dess väsen, d.v.s. det absoluta självt." (Källa: länk txt, sida: 368)