I djupet av den mänskliga erfarenheten finns en otroligt komplex psykologisk barriär – rädslan för ändlighet, som är fast förankrad i våra vardagliga idéer om tillvaron.

Att övervinna rädslan för döden: En titt in i det tjocka medvetandet

I djupet av den mänskliga erfarenheten finns en otroligt komplex psykologisk barriär – rädslan för ändlighet, som är fast förankrad i våra vardagliga idéer om tillvaron. Redan i början av vår livsresa undviker vi omedvetet insikten om det obevekliga faktum att vi alla väntar på den oundvikliga förlusten av vitalitet. Detta försvar, som är ett naturligt svar på tanken på döden, hjälper oss att upprätthålla mental balans, även om djup reflektion och ett försök att förstå livet kan ge oss nya perspektiv.

Trots vår förmåga att reflektera över tillvarons mest grundläggande frågor är det vardagliga medvetandet trots allt föremål för vanemässiga, stereotypa tankemönster. Dessa mönster fungerar som en effektiv sköld som tar ett steg tillbaka från verkligt djärva försök att nå hjärtat av den första impulsen, den ursprungliga energin som driver oss att bekämpa det ändliga. På så sätt undertrycks upplevelsen av döden medvetet och stannar i periferin av det vardagliga tänkandet och det emotionella rummet, även om den är en integrerad del av tillvaron.

Men det är just i erkännandet av denna inneboende sanning som potentialen för djupgående omvandling ligger. Medvetenheten om jordelivets gränser kan vara en utgångspunkt för att ompröva värdet av varje ögonblick vi lever, för att hitta de personliga resurser och den styrka som krävs för att gå bortom det vanliga tänkandet. Kanske är det genom denna smärtsamma men inspirerande integrationsprocess som vi kan hitta nya vägar för en djup och medveten existens, där rädslan ger vika för sann livsenergi.

Vilket psykologiskt hinder anser du är oöverstigligt och varför?

En oöverstiglig psykologisk barriär är enligt min mening den som är förknippad med rädsla och förnekande av den mänskliga existensens ändlighet, en barriär som uppstår när man försöker förstå och integrera idén om döden i det vardagliga medvetandet. I det dagliga livet undviker vårt medvetande medvetet att fullt ut uppfatta denna grundläggande aspekt av tillvaron, utan att försöka "förklara den första impulsen så mycket som möjligt" eller att tränga in i essensen av vad som driver vår önskan att övervinna ändlighet. Det vill säga, trots vår förmåga att reflektera på djupet, förblir vardagsmedvetandet inom ramen för stereotypa modus, där upplevelsen av döden är föremål för förträngning och marginalisering. Ett sådant psykologiskt skydd blir oemotståndligt, eftersom det är inbyggt i själva strukturen i vårt dagliga liv och vår världsbild.

Stödjande citat:
Bortsett från denna grundläggande "upplösningsgräns" hos medvetandets optik strävar medvetandet i den vanliga vardagstillvaron överhuvudtaget inte alls efter att så mycket som möjligt förklara den första impulsen, att göra dess eftersökta och dess ursprung klart och tydligt: ty det har upprepade gånger spårats och fastställts (och djupast i Heideggers existentiella analys) att det är karakteristiskt för vardagsmedvetandet, underordnat vardagslivets rutinmässiga strukturer, att undfly, att vända sig bort från dödens erfarenhet, att underkasta denna erfarenhet denna erfarenhet fördrivning, marginalisering. Som ett resultat av detta, inom ramen för de vanliga stereotypa formerna för mänsklig existens och medvetenhetsaktivitet, förblir både "övervinnandet av döden" och den första impulsen själv som strävar efter den ganska vagt beskrivna. (källa: länk txt)