Tron på gudomlig vedergällning som moralens drivkraft

I hjärtat av världsbilden, där rättvisa kommer uppifrån, finns tron på att varje handling har sin oundvikliga belöning eller bestraffning. Denna insikt hjälper människor att skilja mellan gott och ont, stimulerar en inre kamp med sina egna laster och uppmuntrar utvecklingen av andliga egenskaper. I den kristna traditionen blir idén om belöning och straff bortom graven, vare sig det är njutning eller lidande, en kraftfull stimulans för moraliskt arbete och påminner oss om att vägen till frälsning inte är fullständig utan ansträngning och självuppoffring i det jordiska livet. Ett sådant synsätt förklarar varför en person, även i stunder av skenbart välbefinnande, måste akta sig för att bryta mot universums lagar, eftersom även den minsta avvikelse kan medföra oundvikliga konsekvenser. I sista hand är det genom förverkligandet av rättvisa grundad på gudomlig vedergällning som människan får insikt om det sanna värdet av evigt liv i sin strävan att övervinna sina svagheter och närma sig helighetens ideal. Denna inre stimulans, som kombinerar en känsla av ansvar och hopp om gudomlig rättvisa, fortsätter att inspirera alla på vägen mot ständig självförbättring i sökandet efter sanning och godhet.

Hur påverkar tron på gudomlig vedergällning förståelsen av vad som är rättvist för dem som begår onda gärningar?

Tron på gudomlig vedergällning lägger grunden för en grundläggande förståelse av rättvisa, särskilt för dem som begår onda gärningar. Denna tro lär oss att varje handling har sin oundvikliga belöning eller bestraffning, vilket förstärker den moraliska skillnaden mellan gott och ont. Således känner människor, som inser att alla onda handlingar oundvikligen bestraffas, moraliskt tryck och ett incitament att förvandla sina själar och sträva efter godhet och helighet.

En av källorna från länk txt-filen förklarar till exempel den här aspekten på följande sätt:
Hur förhåller sig då den kristna läran om vedergällning bortom graven, om plåga eller salighet efter döden? Begreppet vedergällning i allmänhet består i det faktum att en person får någon form av belöning som han förtjänar, det vill säga något nytt som han inte hade tidigare. Tillämpat på livet efter detta uttrycks vedergällning antingen i glädje i den framtida världen som en belöning för förtjänst, eller i plåga som ett straff för synder. Begreppet vedergällning är förknippat med den juridiska förståelsen av människans högsta goda. Om evigt liv är resultatet av människans moraliska utveckling och hennes moraliska verk, då försvinner det juridiska begreppet vedergällning." (källa: länk txt)

En annan passage från samma källa betonar att det är idén om vedergällning som hjälper människor att inse den sanna innebörden av evigt liv och behovet av ständig kamp mot syndiga passioner:
"För att rätt förstå vad det eviga livets salighet består i, måste man först älska godhet, helighet, och betrakta detta som sitt eget bästa. Och den som älskar sig själv tänker mer på sig själv än på det moraliskt goda, söker lyckan, inte sanningen. Om en självälskare får höra att detta mycket goda, som han fruktar och inte förstår, kommer att bli hans högsta belöning, kommer detta inte att attrahera honom. En självälskare (det vill säga vi alla) måste arbeta hårt och lida mycket för att bli bra. Han har framför sig en svår kamp till det sista ögonblicket av sitt jordiska liv – en kamp med synden, med syndiga vanor och passioner, med sig själv. För en sådan sinnesstämning hos en svag person är vedergällningsbegreppet nödvändigt, det är nödvändigt att påpeka för honom att endast det goda som sanning kan leda en person till sant liv, evigt liv i Gud, medan det onda oundvikligen hotar med plåga, även om det, liksom alla lögner, smickrar självömkan. (källa: länk txt)

Åsikten att varje illdåd har sitt eget öde betonas också i ett annat ordspråk, som säger:
"Gud viskar till oss mitt i våra njutningar, talar högt till vårt samvete, men han ropar i vår smärta – det här är hans megafon så att den döva världen kan höra. En dålig människa, när hon är lycklig, är en person som inte anar det minsta att hennes handlingar inte "överensstämmer", att de inte är i samklang med universums lagar. Att förstå denna sanning är kärnan i den universella mänskliga uppfattningen att dåliga människor måste betala." (källa: länk txt)

Dessa citat visar tydligt att tron på gudomlig vedergällning har en kraftfull inverkan på begreppet rättvisa. Den formar inte bara moraliskt medvetande och pekar på det oundvikliga straffet för det onda, utan uppmuntrar också till en ständig inre kamp för moralisk fulländning. Till syvende och sist är det denna förståelse av rättvisa som gör att människor, när de begår onda gärningar, inser att deras handlingar har eviga konsekvenser, och att endast vägen till det goda kan leda till sann frälsning.

Stödjande citat:
Hur förhåller sig då den kristna läran om vedergällning bortom graven, om plåga eller salighet efter döden? Begreppet vedergällning i allmänhet består i det faktum att en person får någon form av belöning som han förtjänar, det vill säga något nytt som han inte hade tidigare. Tillämpat på livet efter detta uttrycks vedergällning antingen i glädje i den framtida världen som en belöning för förtjänst, eller i plåga som ett straff för synder. Begreppet vedergällning är förknippat med den juridiska förståelsen av människans högsta goda. Om evigt liv är resultatet av människans moraliska utveckling och hennes moraliska verk, då försvinner det juridiska begreppet vedergällning." (källa: länk txt)

"För att rätt förstå vad det eviga livets salighet består i, måste man först älska godhet, helighet, och betrakta detta som sitt eget bästa. Och den som älskar sig själv tänker mer på sig själv än på det moraliskt goda, söker lyckan, inte sanningen. Om en självälskare får höra att detta mycket goda, som han fruktar och inte förstår, kommer att bli hans högsta belöning, kommer detta inte att attrahera honom. En självälskare (det vill säga vi alla) måste arbeta hårt och lida mycket för att bli bra. Han har framför sig en svår kamp till det sista ögonblicket av sitt jordiska liv – en kamp med synden, med syndiga vanor och passioner, med sig själv. För en sådan sinnesstämning hos en svag person är vedergällningsbegreppet nödvändigt, det är nödvändigt att påpeka för honom att endast det goda som sanning kan leda en person till sant liv, evigt liv i Gud, medan det onda oundvikligen hotar med plåga, även om det, liksom alla lögner, smickrar självömkan. (källa: länk txt)

"Gud viskar till oss mitt i våra njutningar, talar högt till vårt samvete, men han ropar i vår smärta – det här är hans megafon så att den döva världen kan höra. En dålig människa, när hon är lycklig, är en person som inte anar det minsta att hennes handlingar inte "överensstämmer", att de inte är i samklang med universums lagar. Att förstå denna sanning är kärnan i den universella mänskliga uppfattningen att dåliga människor måste betala." (källa: länk txt)