Nedsänkning i en värld av inre tomhet

Det finns tillfällen i livet då frånvaron av yttre stimuli tvingar oss att möta vår inre verklighet – och ibland visar sig denna verklighet vara tom. Vid sådana tillfällen förvandlas frånvaron av yttre stimuli snabbt till ett tillstånd där sinnet verkar somna långt innan natten faller. En person blir gisslan för den dagliga trögheten, där hans själ upplever en brist på inre mat, och uppkomsten av nya idéer blir nästan omöjlig.

Det huvudsakliga innehållet i detta fenomen betonar att när en person intar positionen som observatör av sina egna reaktioner, förvandlas livet till en automatisk process. Avvisandet av kreativ aktivitet och uppkomsten av ett tillstånd nära dåsighet tyder på att energin och den inre drivkraften för länge sedan har tagit slut. I sådana stunder råder inte bara tristess – den blir en oemotståndlig kraft som berövar oss möjligheten att generera nya tankar och känslor. Bristen på inre motivation leder till det faktum att vi börjar existera, reagerar på yttre omständigheter och inte lever medvetet och strävar efter att uttrycka oss själva.

Sammanfattningsvis, när det inre livet förlorar sin ljusstyrka och aktivitet, är det en signal om att det krävs en återgång till sig själv – sökandet efter egna källor till motivation, kreativitet och styrka. Att övervinna tillståndet av passiv existens blir en utmaning som stimulerar oss att skapa, drömma och hitta djup tillfredsställelse i varje ögonblick av livet.

Vid vilka tillfällen i livet är du så uttråkad att du kan somna, och vilka slutsatser kan man dra om sinnestillståndet under sådana perioder?

Vid sådana stunder i livet, när det inte finns några yttre stimuli och en person lämnas ensam med sig själv, finns det en känsla av fullständig inre tomhet, på grund av vilken till och med sömnen verkar lättillgänglig – som om själens tillstånd av inaktivitet dominerar. Som det står i ett dokument: "Ingen hindrar dig från att vara ensam. Det finns inget externt brus, det finns inga externa motiv. Jag kan vara mig själv. Men det går väldigt kort tid och det blir tråkigt. Vad betyder det? Detta avslöjar vad alla utom vi vet om oss: att om du är ensam med oss blir du uttråkad efter en kort tid. Och varför? "För att det inte finns något i mig att äta. Och då visar det sig att en person för det mesta inte lever, utan reagerar på det som händer. Det vill säga, den lever ett reflekterat liv, eftersom det är möjligt att reflektera ljus. Det är inte så att en människa har liv i sig själv och skapar något av en inre drift, av en inre känsla eller tanke. (Källa: länk txt, sida: 286).

Denna bild av ensamhet understryker att tristess, att nå ett tillstånd där du kan somna, indikerar en djup klyfta i självuttryck och inre aktivitet. Frånvaron av inre motivation, när till och med tankarna redan är uttömda, leder till ett tillstånd där hela livet reduceras till en mekanisk reaktion på yttre omständigheter, och inte till kreativt eller viljemässigt självuttryck. I detta tillstånd berövas själen sin inre näring, som är en källa till motivation, kreativitet och styrka, vilket ofta manifesteras i likheten mellan förtvivlan och dåsighet, när "du sluter dina ögon och du kan anse det vara dags för en natts sömn" (källa: länk txt, sida: 1200).

Så när allt runt omkring dig förlorar sin ljusstyrka och aktivitet, och tristessen blir så genomgripande att en person kan somna, är detta en signal om att hans inre liv är tomt. I dessa stunder känner en person sin oförmåga att generera nya idéer eller hitta inspiration inom sig själv, vilket indikerar att de i huvudsak bara reagerar på omständigheter snarare än att leva ett fullt, kreativt liv.

Stödjande citat:
"Ingen hindrar dig från att vara ensam. Det finns inget externt brus, det finns inga externa motiv. Jag kan vara mig själv. Men det går väldigt kort tid och det blir tråkigt. Vad betyder det? Detta avslöjar vad alla utom vi vet om oss: att om du är ensam med oss blir du uttråkad efter en kort tid. Och varför? "För att det inte finns något i mig att äta. Och då visar det sig att en person för det mesta inte lever, utan reagerar på det som händer. Det vill säga, den lever ett reflekterat liv, eftersom det är möjligt att reflektera ljus. Det är inte så att en människa har liv i sig själv och skapar något av en inre drift, av en inre känsla eller tanke. (källa: länk txt, sida: 286)

"Nedstämdhet är mycket likt dåsighet. Allt lämnas åt slumpen. En person kastar sig in i dagdrömmar, går in i en overklig värld, i dagdrömmar. Slummer väntar inte på natten. Du blundar och du kan tänka att det är dags för en natts sömn." (källa: länk txt, sida: 1200)