Möte med tinget
Var och en av oss upplever ett ögonblick då världen omkring oss börjar erodera grunden för det vanemässiga jaget. I mitt fall blir rädslan för att förlora gamla värderingar och identitet en källa till djup inre kamp. Denna förlamande osäkerhet, som uppstår på tröskeln till det okända, verkar diktera beslut och tvinga dig att hålla tillbaka impulserna till förändring. Vi strävar alla efter att bevara de landmärken som vi har vuxit samman med, och motsätter oss att förvandlas till något främmande och obeständigt. Denna kamp, som påminner om filosofernas antika reflektioner om rädslans makt, speglar önskan att undvika att förlora stabilitet genom att blanda sig med ett hemligt begär att öppna upp nya horisonter. Resultatet är en ständig spänning mellan självbevarelsedrift och sökandet efter det okända, vilket får oss att vara försiktiga, men som samtidigt inte får glömma den stora önskan att ta reda på vad som är dolt bortom det välbekantas gränser.
Vad är det mest skrämmande för dig och hur påverkar denna rädsla ditt beteende och dina beslut?För mig är det mest skrämmande det oundvikliga mötet med osäkerhet, det vill säga med något som kan beröva mig den identitet och de värderingar som jag definierar mig själv med. Det är rädslan för att förlora ett bekant jag och fördjupa sig i något främmande som framkallar känslor som kan jämföras med att störta ner i intighetens avgrund – det som beskrivs i följande uttalande:"Vi är rädda för att förlora de värderingar som vi har vuxit ihop med, som vi är vana vid att identifiera oss med. Vi är alltid rädda för det "absolut andra", det främmande, det vill säga vi är rädda för att förlora vårt bekanta ansikte och förvandlas till något främmande för oss. Kanske behöver Kierkegaards definition förtydligas: ingenting är så skrämmande som Något. Ingenting är frånvaron av någon bestämdhet. Något är en obestämd obestämdhet, i vilken t.o.m. obestämdheten är obestämd. Något kan vara något och det kan vara ingenting. Således är föremålet för rädslan Något, eller Någon, den ofattbara Anonyme. I varje rädsla återspeglas icke-existensen." (källa: länk txt)Denna rädsla manifesterar sig i mitt beteende och mina beslut genom att paralysera osäkerheten, när den annalkande osäkerheten gör det omöjligt att agera beslutsamt. Descartes, till exempel, betonade rädslans kraft, som paralyserar själen och gör den oförmögen att motstå det som hotar oss:"Här betonar Descartes rädslans förlamande kraft, som berövar själen, som han säger, förmågan att motstå det som närmar sig." (källa: länk txt)Rädslan för att förlora stabilitet och välbekanta referenspunkter gör att jag inte bara undviker onödiga risker, utan också håller tillbaka mina impulser och ofta tillgriper försiktighet när jag fattar beslut. Denna inre konflikt mellan viljan att bevara det gamla och den oundvikliga längtan efter förändring återspeglas i mina handlingar och ger upphov till både en önskan om självbevarelsedrift och ett slags undertryckt törst efter kunskap om det okända. Stödjande citat: "Vi är rädda för att förlora de värderingar som vi har vuxit ihop med, som vi är vana vid att identifiera oss med. Vi är alltid rädda för det "absolut andra", det främmande, det vill säga vi är rädda för att förlora vårt bekanta ansikte och förvandlas till något främmande för oss. Kanske behöver Kierkegaards definition förtydligas: ingenting är så skrämmande som Något. Ingenting är frånvaron av någon bestämdhet. Något är en obestämd obestämdhet, i vilken t.o.m. obestämdheten är obestämd. Något kan vara något och det kan vara ingenting. Således är föremålet för rädslan Något, eller Någon, den ofattbara Anonyme. I varje rädsla återspeglas icke-existensen." (källa: länk txt)"Här betonar Descartes rädslans förlamande kraft, som berövar själen, som han säger, förmågan att motstå det som närmar sig." (källa: länk txt)