Aspekter av njutning och förstörelse

I modern tid finns det ord som kan frammana dystra bilder av civilisationens framtid, där njutning får en olycksbådande nyans. Till en början presenteras vi för en bild av ett samhälle där den extrema längtan efter orgasmisk njutning förvandlas till en kult, vilket speglar en inre tomhet och predisponerar försvinnandet av vitala aspekter av kulturen. Huvudidén som genomsyrar dessa betraktelser är att om ytlig glädje och omedelbar tillfredsställelse blir det enda måttet på lycka, då går mänsklig andlighet och djup förlorad, vilket leder till samhällets självförstörelse. Det finns en oroväckande konvergens mellan översexualiseringen av tillvaron och den förestående nedbrytningen som underminerar civilisationens grundläggande grundvalar. För att avsluta våra reflektioner kan vi lugnt säga att när det ensidiga begäret efter njutning står i centrum för livet, går den verkliga rikedomen i den mänskliga erfarenheten förlorad, och kulturen börjar sakta men säkert följa självförstörelsens väg. Dessa idéer ger en kraftfull varning till dem som söker sann lycka och förstår att den är baserad på en balans mellan njutning och inre djup.

Kan vi betrakta en civilisation där orgasm blir det främsta måttet på lycka som dömd att förfalla?

Baserat på ovanstående citat kan vi säga att en sådan civilisation faktiskt uppfattas av vissa författare som att den har interna förutsättningar för självdestruktion. En av källorna säger till exempel:

"Orgasm och död härskar över henne. En civilisation av slösaktiga konvulsioner och dödlig förruttnelse är ett annat namn som vi kan tillåtas att uttala. ... Världen håller på att ödeläggas." (källa: länk txt)

Detta citat målar upp en bild av ett samhälle som förkroppsligar en extrem kombination av njutning och förstörelse, där den centrala betydelsen av orgasm är nära sammanflätad med idén om död och inre tomhet. Detta tillvägagångssätt indikerar att om måttet på lycka uteslutande är orgasm, så går viktiga aspekter av mänskligt liv och kultur förlorade, vilket kan leda till nedbrytning av själva civilisationen.

Dessutom finns det en annan text som betonar faran med att etablera ett absolut i jakten på lycka:

"Om vi åtminstone någonstans höjer 'rätten till lycka' till ett absolut, ... då kan vår civilisation betraktas som död och (jag har ingen rätt att säga "tyvärr") kommer den att försvinna från jordens yta." (källa: länk txt)

Denna tanke förstärker intrycket att när lycka definieras av ett smalt kriterium (i det här fallet orgasm) leder det till kulturell och andlig stagnation, vilket i sin tur förutbestämmer civilisationens förfall.

Således, baserat på ovanstående överväganden, kan det hävdas att en civilisation där orgasm blir det enda eller huvudsakliga måttet på lycka faktiskt presenteras som dömd att förfalla på grund av förlusten av djupet i den mänskliga existensen och den inre tomhet som åtföljer en sådan njutningskult.

Stödjande citat:
"Orgasm och död härskar över henne. En civilisation av slösaktiga konvulsioner och dödlig förruttnelse är ett annat namn som vi kan tillåtas att uttala. ... Världen håller på att ödeläggas." (källa: länk txt)

"Om vi åtminstone någonstans höjer 'rätten till lycka' till ett absolut, ... då kan vår civilisation betraktas som död och (jag har ingen rätt att säga "tyvärr") kommer den att försvinna från jordens yta." (källa: länk txt)

Aspekter av njutning och förstörelse

Kan vi betrakta en civilisation där orgasm blir det främsta måttet på lycka som dömd att förfalla?

4501450044994498449744964495449444934492449144904489448844874486448544844483448244814480447944784477447644754474447344724471447044694468446744664465446444634462446144604459445844574456445544544453445244514450444944484447444644454444444344424441444044394438443744364435443444334432443144304429442844274426442544244423442244214420441944184417441644154414441344124411441044094408440744064405440444034402