När kristna och judar rättfärdigar beräkningar av världens ålder, utgår de ofta från två argumentationslinjer, som sedan jämförs med traditionella geologiska och radiometriska metoder.
En rationell förklaring av religiösa fenomen kan konstrueras genom att betrakta dem som en produkt av den historiska och kulturella utvecklingen av det mänskliga medvetandet, och inte som någon form av övernaturligt ingripande. Till exempel, som noterades i en av källorna, kunde religion uppstå först efter det att en person började inse sin särskilda personlighet och formulera abstrakta begrepp om den omgivande världens allmänna egenskaper. Detta innebär att de religiösa idéerna är resultatet av vissa kunskapsteoretiska förutsättningar och det historiska stadiet i samhällets utveckling ("Men... För religionens uppkomst var man tvungen att skapa vissa kunskapsteoretiska förutsättningar. Religionen "kunde uppstå endast på ett visst utvecklingsstadium ... samhället och människan själv", d.v.s. det är inte ett ursprungligt fenomen i det mänskliga samhället." Källa: 1081_5403.txt).
Många människor föredrar att acceptera bibelkritikernas argument eftersom de ofta erbjuder förklaringar baserade på moderna historiska, vetenskapliga och textuella metoder som verkar mer objektiva och begripliga ur den vardagliga erfarenhetens synvinkel. Samtidigt förlitar sig argumenten från bibelforskare som försvarar Skriften ofta på traditionell förståelse, andlig erfarenhet och en holistisk vision som kan uppfattas som mindre "vetenskaplig" eller intuitiv. Detta skapar en viss psykologisk obalans: människor tenderar att leta efter bekräftelse på sina förutfattade förväntningar, just för att "han själv består av osanning, och varje osanning, varje lögn är närmare honom", som noteras i ett av uttalandena (källa: 9_44.txt). Denna inre attityd gör dem mottagliga för kritiska tolkningar som återspeglar den moderna kulturens skepticism.
I religiösa debatter ses vetenskapliga argument ibland som irrelevanta eftersom deras användning innebär tillämpning av metoder och kriterier som är utformade för att empiriskt studera världen, snarare än att belysa religionens väsentliga, andliga sanningar. Diskussionen om religiösa frågor behandlar frågor om tro, uppenbarelse och andlig erfarenhet, som inte lämpar sig för experimentell bekräftelse. Övergången till att använda vetenskapliga data i en kontext som domineras av trons och traditionens motivation kan således uppfattas som ett försök att reducera djupa andliga frågor till det vetenskapliga tänkandets snäva ram.
Att medvetet ifrågasätta etablerade idéer är det viktigaste verktyget som gör att vårt tänkande kan vara flexibelt och adaptivt inför oväntade situationer. Att förkasta dogmatism och ständigt undersöka våra övertygelser bidrar inte bara till sökandet efter sanning, utan hjälper oss också att hitta nya metoder för att lösa problem som tidigare verkade orubbliga.