Salomos liv är ett kraftfullt exempel på det faktum att den sanna meningen med vår existens är dold i det oupphörliga sökandet efter oss själva och i en djup önskan att röra vid den högre principen. I sin ungdom upplevde han sublima tillstånd, där det gudomliga och det heliga direkt trängde in i hans själ och inspirerade honom att söka efter det okända. Men med tiden distraherades han av världsliga frestelser från denna stora väg, och inte ens innehavet av jordisk visdom och en rikedom av erfarenhet kunde återställa den förlorade harmonin. Salomo har lärt oss att alla prestationer och all kunskap är flyktig om de inte åtföljs av en sann andlig förbindelse. Denna tanke resonerar med alla som letar efter djupare mening och mening i vardagen, och visar att den ständiga jakten på självkännedom är den enda vägen till sant självförtroende och inre frid.
Vilken insikt om meningen med livet kan man få av Salomos sökande?
Av Salomos sökande kan man förstå att den sanna meningen med livet ligger i ett djupt och ständigt sökande och förståelse av sig själv, men alla prestationer som verkar vara visdom eller rikedom, utan en sann förbindelse med den högre principen, visar sig vara flyktiga och meningslösa. I Salomos ungdom, som upplevde extraordinära tillstånd av gemenskap med Gud, lades grunden för hans strävan efter kunskap om det översinnliga och heliga, vilket återspeglas i hans uppfattning av Höga Visan. Men senare, distraherad från denna högre förbindelse och efter för det världsliga livets frestelser, upplevde han en djup besvikelse och förlorade sin inre harmoni och mening. Salomos sökande visar alltså att även om man har förvärvat världslig visdom och en rikedom av erfarenhet, fortsätter man att söka efter den sanning som skulle bekräfta hans inre värld.
