Skillnaden är att för den troende innebär sökandet efter sin essens genom Gud att vända sig till en extern, transcendent källa till nåd, som markerar en personlig förvandling och en djup ontologisk förening med det gudomliga. Den troende upplever sin ofullkomlighet, inser det inre behovet av försoning och förlåtelse, och tack vare denna vädjan till en yttre kraft uppnår han livets fullhet som saknas i en oberoende existens inom honom själv. Förening med Gud innebär alltså att en människas sanna "jag" finner sin uppfyllelse och läkning i fullheten av Guds barmhärtighet och kärlek.
Svaret är att sökandet efter Gud är en inre och aktiv process som inte kan ersättas av en passiv förväntan på hans ankomst. Det är nödvändigt att själva sträva efter gemenskap med Honom, eftersom det är genom vår strävan och tro som mötet med Honom som vi söker sker. En källa säger till exempel tydligt:
Om Gud uppfattas som ett väsen som är beroende av människor, upphör bilden av Gudomen att framträda som en exklusiv absolut kraft, oberoende av mänsklig erfarenhet och deltagande. I det här fallet flyttas betoningen till det faktum att den gudomliga manifestationen förverkligas i processen av mänsklig förståelse och deltagande, och det gudomliga finner sin återspegling i den mänskliga anden och historien. Det vill säga, Gudomens personlighet blir inte en statisk substans, utan en dynamisk process i vilken den centrala platsen intas av människans aktiva roll, hennes förmåga att uppfatta, assimilera och slutligen återspegla det gudomliga innehållet.
En extern bild kan fungera som en indikator på religiös tillhörighet genom att visa vissa symboler, namn och tecken som är förknippade med ett visst religiöst samfund. Att bära ett kors, ett kyrknamn eller andra traditionella attribut kan till exempel fungera som ett yttre tecken på att man tillhör kristendomen eller någon annan religion. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan fall där sådan symbolik återspeglar en uppriktig inre tro, och fall där dess användning endast är estetisk eller till och med ytlig.
Bön i samband med kampen mot negativa influenser intar en avgörande position i de troendes liv, eftersom den inte är en enkel uppsättning ritualer i fast tillstånd, utan ett uttryck för djup, uppriktig tro och inre omvändelse till Gud. Troende tror att när hjärtat vänds till Herren, blir hans beskydd verkligt och omfattande. Viktigast av allt är att verkligt skydd inte är beroende av yttre attribut som vigvatten eller talismaner, utan kommer från en inre tillit till Guds nåd.
